Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Romains, Jules, Verdun, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Verdun
JULES ROMAINS: Verdun. Del I:
Översättning av Eivor Harlin-Sélywan; del II:
Översättning av Axel Claeson.
Bonniers. 10: —.
Den oerhörda och i grund och botten för
det mänskliga sinnet i sin helhet ofattbara
verklighet, som världskriget utgjorde, har ju
skapat en modern litteratur, som är alldeles
avgränsad och genuin. Stoffet är
överväldigande, och reaktionssätten inför detta
blödande och gigantiska stycke verklighet äro
olikartade, utom i fråga om sin
grundkaraktär: leda, avsmak, bitterhet. Väljer man ur
hekatomberna av krigsromaner ut två, Erich
Maria Remarques och Jaroslav Haseks, så sker
det endast för att framdra två för
krigslitteraturen representativa aspekter.
Remarque är den minutiöse realisten,
utrustad inte så mycket med skarpt intellekt som
med darrande känselspröt och vädrande
näsborrar. För honom upplöser sig kriget i
lukt-och hudsensationer, i likstank och klåda. Ingen
har som han skildrat kriget som en latrin och
en lusgrop. Och ändå: det är ju när allt
kommer omkring endast en detalj, visserligen en
högst viktig detalj, av hela den fruktansvärda,
oändligt förgrenade och sammansatta
sanningen. Också Remarque illustrerar
omöjligheten av att skildra det moderna kriget i hela
dess gestaltning.
Haseks attityd inför krigets ohygglighet är
den gapskrattande malajens. Schweik, hans
språkrör, är ingenting annat än en medveten
krigets sabotör, oomkullrunkelig i sin folkliga
rättskänsla, en metodisk revolutionär och
godmodig gycklare på samma gång. Han har
genomskådat kommunikéernas förljugenhet och
den imperialistiska fraseologien; han ser klart
skillnaden mellan sak och sken. Men han är
och förblir malajen, och hans upplevelser under
världskriget forma sig till en serie halvcivila
upptåg, som inte ha någon förbindelse med
krigets blodiga hantverk.
Gentemot dessa två framstår Jules Romains
i första hand som generalstabsofficeren,
taktikern — och samtidigt som den outtröttlige
detektiven, som avlyssnar fältherrarnas
rådplägningar lika väl som han till punkt och
pricka vet, hur det går till under dagslånga
bombardemang i en skyttegrav, som är en
enda lervälling. Han har bemödat sig om att
se kriget ur så vitt skilda aspekter som
möjligt, lagt sig vinn om att skärskåda det som
totalitet. Det måste ligga årslånga källstudier,
nitisk genomgång av dokument och
talangfulla intervjuer med dem, som voro med,
bakom ett sådant verk som ”Verdun”, vilket
i originalet egentligen utgör delarna XV och
XVI i det stora samtidspanorama i
romanform, varmed Romains varit sysselsatt sedan
åtskilliga år tillbaka: ”Les hommes de bonne
volonté”.
Det måste också oeftergivligt erkännas, att
söker man bilda sig en något så när total bild
av kriget, så kommer Romains’ version idealet
så nära som det rimligtvis är möjligt ur en
enda individs blickfält. De snapshots och
situationsbilder, de resonemang och interiörer, som
Romains levererar i denna bok forma sig till
en fruktansvärd anklagelse såväl mot krigets
marodörer och leverantörer som mot
stupiditeten och bristen på organisation i själva
krigs-maskineriet. Med kalla och hårda ögon ser
Romains den fruktansvärda förvirringen hos
högsta ledningen. Obarmhärtigt och till halsen
fylld av vämjelse avslöjar han den gapande
klyftan mellan högkvarterets uppfattning av
krigsläget och vad det i verkligheten var. Med
hårda och rättvisa händer naglar han fast vid
skampålen hela det militära arrivistgardet med
dess fjantiga egoism, dess oförmåga att se
annat än egen liten fördel, klättrarna, de
galonerade aporna. Och samtidigt skildrar han
med detaljerad naturalism hela den helvetiska
verkligheten i skyttegravarna, där folket kvävs
och förblöder i jätteslaget vid Verdun.
På sätt och vis är Jules Romains’ ”Verdun”
en variation över temat illusion och verklighet,
eller rättare sagt över individens oförmåga att
göra sig en riktig bild av ett övermäktigt
verk-lighetsstoff. Ju högre befälet var i detta krig,
säger Romains, desto mer osäker var den bild
det kunde göra sig av krigshändelserna:
’”Håll punkt 252 till varje pris.’ Detta hade
kanske ingen mening alls. Punkt 252 var
kanske för länge sedan intagen av fienden. Eller
den låg just nu under eld från batterier, som
646
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
