Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Romains, Jules, Verdun, anmäld av Johannes Edfelt - Hutchinson, R. C., Testamente, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gjorde den absolut ohållbar. Eller också fanns
det kanske bland sårade och kadaver kvar ett
dussin man utan kapten eller löjtnant, som
blankt struntade i vad generalen kunde anse
om situationen och som för övrigt ingen order
längre kunde nå.”
Ja, så går det alltså till i krig. Det finns
ingen anledning att anta att man inte lärt något
av det förra krigets missgrepp och förblin-
delser. Att det nya världskrig, vars uvertyr vi
redan bevittnat, emellertid skulle i fråga om
förståndig krigföring i så avsevärd mån skilja
sig från 1914—18 års krig, finns det väl ingen
optimistisk själ som tror. Ty här är det fråga
om faktorer, inför vilka det mänskliga
intellektet slår slint på den ena punkten eller den
andra. Det är det obotligt tragiska och
fasansfulla. Johannes Edfelt
Ryskt panorama
R. C. HUTCHINSON: Testamente. Roman.
Från engelskan av Thorsten Jonsson.
Bonniers. 15:—.
R. C. Hutchinson är en ännu ung engelsk
författare — född 1907 och med irländskt
påbrå på mödernet — som redan för tre år
sedan väckte stor och berättigad
uppmärksamhet med romanen ”Shining Scabbard”. Skriven
av en engelsman var denna till hela sin
struktur en fransk familjeroman, där inlevelsen i
fransk miljö och franskt liv var lika
förbluffande som den överdådigt skickliga
till-lämpningen av fransk romanteknik av högsta
klass, med dess ihärdiga, malande
psykologiska djupborrningar inom en strängt sluten
och avgränsad rayon. Till och med Flauberts
namn framkastades till jämförelse av hänförda
kritici, men att boken inte skrivits av en
fransman, framgick kanske ändå av den totalt
illu-sionsfria synen på de franska skötesynderna:
isoleringen mot yttervärlden, det sociala
kinese-riet, den vanvettiga familjeegoismen.
Ännu större häpnad och beundran
framkallade dock Hutchinsons mäktiga fjolårsroman
”Testamente”, som nu föreligger i svensk
översättning. Ty här äro ämnet och tekniken ryska;
analysen har efterträtts av epik, den djupa och
smala källådern av en bred och mäktigt
frambrusande flod. Ja, det är ingen mindre än
Tolstoy man gång på gång får i tankarna inför
denna berättelse om ryskt liv före, under och
efter 1917 års revolutioner. Liksom hos
mästaren möter man här livet i hela dess bredd,
skildrat med stor och upphöjd objektivitet,
utan varje spår av ensidighet eller partisinne,
utan en skymt av försköning eller maskering,
livet i all dess nakenhet, i dess sällsamma och
ofrånkomliga blandning av högt och lågt,
sublimt och löjligt, ädelt och gement, livet
sådant det leves även under trycket av ett
världshistoriskt jordskred: med en oändlighet av
gråa stunder och vardagliga mödor men också
med stora, ödesmättade ögonblick, väldiga,
oöverskådliga tumult, händelser av skärande
och bestående tragik, vilda och groteskt
fantastiska upptåg. I krigets och revolutionernas
jättelika smältdegel inkastas utan misskund och
i de flesta fall utan egen förskyllan de mer eller
mindre falskt, oriktigt eller suddigt präglade
mänskliga skiljemynten, och ur eländets och
lidandets eld framkommer blott själva
substansen, den lödiga, äkta metall, som till
äventyrs finnes på botten av alla föroreningar; allt
det övriga förgås. Det är ett sällsynt rikt och
patetiskt stoff som diktaren bemästrar, och den
friska, livfulla fabuleringen hämmas sällan av
att han genomdränkt det med den melankoliska
fatalism, som själva ämnet inbjuder till och
som man är van att finna hos de stora ryska
berättarna.
Gängse föreställningar om ära och heder,
särskilt sådana de knytas till det militära eller
domestika skenet, var vad som framför allt
sysselsatte Hutchinson i den tidigare romanen,
och som där blev föremål för hans skoningslöst
genomträngande satir. Även denna gång äro
hans huvudpersoner officerare, och de
konfronteras här med auktoritetsprincipen, den
absoluta lydnadsplikten, i dennas militära och
revolutionära skepnader. Anton Scheffler har
som advokat ofta biträtt tsarismens offer och
pläderat deras hopplösa sak. Som officer under
kriget trotsar han öppet sina överordnade, då
de stå i begrepp att sända tröttkörda och sjuka
soldater mot en säker död, och får med fängelse
sona sitt insubordinationsbrott. Med
revolu
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
