Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hutchinson, R. C., Testamente, anmäld av Holger Ahlenius - Maugham, Somerset, En jul i Paris, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
det dock sitter någon på de anklagades bänk:
det heliga Ryssland självt, Ryssland, som inte
upphör att martera och förgöra Ryssland,
Ryssland, där det enskilda människolivet aldrig
varit mera värt än den lus man krossar under
nageln, Ryssland, där den oinskränkta
stats-despotismen fortsätter att med kallblodig
brutalitet förtrycka och tillintetgöra individen
— redskapet må sedan heta ochranan eller
tjekan — Ryssland, som inte under någon
regim har rum för den människotyp och de
ideal som Anton Scheffler förkroppsligar,
Ryssland, som i asiatiskt barbari är fiende till
hela den kristet-västerländska
kulturtraditionen, vilken alltså även R. C. Hutchinson, med
all sin vidunderliga inlevelse, all sin artistiska
receptivitet, all sin breda förståelse och
tolerans, dock klart och nobelt representerar . ..
Thorsten Jonsson har utomordentligt väl löst
den stora och svåra uppgiften att överflytta
”Testamente” till vårt språk. Han har därmed
givit ett avgörande prov på sina höga
kvalifikationer som översättare. Holger Ahlenius
En julberättelse
SOMERSET MAUGHAM: En jul i Paris.
Översättning av Louis Renner.
Bonniers. 6: 50.
Somerset Maughams inställning till sin
publik är underligt ambivalent. Han vet, att
den sätter värde på en god, spännande historia
med pikanta poänger, och han ger den allt
vad den tål i den vägen. Popularitet och
rikedom ha också blivit hans belöning. Han lever
den lätt blaserade succéförfattarens liv i sin
Rivieravilla eller på resa första klass. Men
innerst inne hyser Maugham
intelligensaristokratens förakt för massmänniskan, som talar
och tänker i klichéer och berusar sig i billig
romantik. Voltaire och Swift äro hans
förklarade ideal, även om han har för mycket
av engelsmannens common sense och
medkänsla för att vara en i allo värdig lärjunge.
Att i en så adekvat, behaglig och lättläst
form som möjligt säga sanningen om motiven
bakom våra handlingar är drivfjädern i hans
konst. Han tar gärna upp banala och
melodramatiska ämnen, sådana som de populära
magasinen föredraga, men den psykologiska
tillämpning han ger dem är oftast så litet
banal att den chockerar och förbluffar. Hans
historier kunna låta gamla, men poängen är
nästan alltid ny.
”En jul i Paris” bär syn för sägen. Titeln
(på engelska ”Christmas Holiday”) är
förföriskt inbjudande, även om perspektivet att
tillbringa en julvecka i Paris inte ter sig lika
löftesrikt nu som när boken skrevs. Läsaren
makar sig bekvämt till rätta i stolen och
bespetsar sig på något lagom pikant. En ung
engelsman av den väluppfostrade, blåögda
typen får en slant av sin förmögna pappa till
en liten Paristripp, officiellt för att träffa en
god vän och se på konst, underförstått för att
roa sig litet friare än i den borgerliga
hemmamiljön. Vilka möjligheter rymmer inte ett
dylikt arrangemang! Till en början går det
också precis som den på romantik och pikanteri
lystne läsaren hoppas. Unge Charleys gode vän
Simon är en cynisk herre, som redan första
kvällen tar sin oskuldsfulle skyddsling med sig
till en bordell, där dansflickorna äro nakna till
midjan. En av dem introduceras för Charley som
en rysk prinsessa i förskingringen. De dansa
ett par danser tillsammans, och det blir
inledningen till en hel veckas oavbruten samvaro.
En scenarioförfattare i Hollywood kunde ju
inte ha lagt upp saken aptitligare för den
millionpublik, som hans industri arbetar för.
Det gäller nu för Maugham att med bibehållet
anseende rädda sig ur banaliteten’, att utföra
det psykologiska utbrytningstrick, som gjort
honom världsberömd. Den här gången måste
det bli svårare än vanligt, ty ryska
emigrantprinsessor på bordell ligger ett bra stycke på
bortsidan av den goda smaken. En ordinär
magasinsförfattare skulle naturligtvis gått på
i ullstrumporna och gjort en ny förtjusande
version av den gamla sagan om gatflickan, som
drogs upp ur smutsen genom kärlekens makt.
Somerset Maugham avviker hastigt i en annan
riktning. Kyligt och behärskat reducerar han
situationens romantiska möjligheter inpå nakna
verkligheten. Prinsessan visar sig till att börja
med alls inte vara någon prinsessa och
knappast ens en ryska, ty hon är född utanför
Ryssland och har aldrig sett sina drömmars
land. Unge Charley tar visserligen flickan med
till sitt hotellrum, men något närmande blir det
inte av. Här hade man kunnat uppnå en
bitterljuv effekt genom att låta den unge mannen
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
