Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Drömmen om skulden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÖMMEN OM SKULDEN
en bilniding? Benen viker sig under mig och
kallsvetten bryter ut vid tinningarna, när
tid-ningspojken i hörnet plötsligt ropar ut ett
mord:
— Slaktaränka mördad i Gåsgränd!
Jag river åt mig kvällstidningen dödligt
rädd att jag ska känna igen detaljerna. Nej,
den gången var det ändå inte jag som höll
i kniven, nej, så illa är det ändå inte.
För polisen gör jag i alla fall långa lovar.
Det är egendomligt nog gammaldags tjocka
poliser med kaskar och sablar. Tänk om mitt
brott också är ett gammalt brott, en gammal
mossig historia från anno dazumal. Nej, det
går inte, då skulle inte min ängslan, min oro
vara så färska. Men i längden duger det inte
att så här kringgå polisen, det ser för
misstänkt ut. Nu kliver jag med förtvivlans mod
rakt på en jättekonstapel och frågar honom
i ledig ton om vägen till rådhuset. Ja, jag har
riktigt bitit huvudet av min fruktan och frågar
efter själva rådhuset. Men polisen vänder bara
bort huvudet och svarar mig inte. Jag vet inte
hur jag ska tolka detta. Jag känner mig
olyckligare än någonsin.
Nu orkar jag inte med den här skuggjakten
längre. Entrén till en stor dansrestaurang lyser
borta i gathörnet. Jag slinker in, men tvekande,
med halvt hjärta, för jag har ju läst en del
om förbrytares krogliv. Med blickarna i golvet
letar jag efter ett hörn där jag har ryggen
betäckt. Men kyparen anvisar mig ett bord
mitt i vimlet och jag törs inte protestera.
— Souper fleuri, sprängd anka, Pommery
sec, säger han så vant och strängt, att jag bara
vågar nicka bifall.
Tyvärr kan jag inte äta av supén när den
kommer. Hur misstänkt det ser ut, så kan jag
inte få ner en bit. Och när jag ska tömma mitt
vinglas upptäcker jag en liten fläck på högra
manschetten, en liten röd fläck. Det är blod.
Den här gången är jag alldeles säker på att
det är blod och jag hör en röst: ”Din broders
blod ropar till dig från manschetten.” Otäckt
nog är rösten till hälften min lilla dotters och
till hälften Vaxets. Vaxet var min
kristendomslärare i tredje klassen. Jag har aldrig riktigt
kommit över skräcken för honom. Han gav
mig två örfilar och en pinne för att jag ritade
en gris i bibliskan. Grisen var av rött bläck
och den gick inte att radera ut.
Men det allra värsta är att just nu upptäcker
jag en karl, som står bakom en pelare och
fixerar mig. Han har pergamentblek askethy,
tvärklippt helskägg och underligt stickande
ögon. Herregud, det är ju Vaxet, den där
karlen är ju förklädd till Vaxet. Och har jag
inte tidigare sett samme man i andra
förklädnader ute på gatan! Jag är alltså verkligen
skuggad! Jag måste strax bort från den här
restaurangen! Fast först måste man ju betala.
Hur ska jag våga ta fram sedlarna? Tänk om
de är stulna och deras nummer
komprometterande! Jag knycklar ihop en hundralapp
i fickan och slänger den åt kyparen, när han
sveper förbi:
— Det är jämnt!
Han river blixtsnabbt åt sig sedeln och
försvinner med en nonchalant min.
Nu släcks det över dansgolvet och det är
bara ett virrvarr av små ljusfläckar från en
roterande glaskula i taket. Jag ser min chans.
Jag blandar mig i det täta vimlet av dansande.
Silkesfraset, kjolvinden, puderdoften, virveln
av vita armar och skuldror, den för melodiens
lätta nycker böljande massan ger mig,
rättvisans villebråd, den furiejagade, känslan av
ett avsked för alltid från den erotiska lekens
och den lätta gracens rike. Ja, allt detta är
något för evigt förlorat. Jag känner ett oerhört
medlidande med mig själv när svängdörren
åter mal mig ut i mörkret.
Jag lyckas komma runt knuten utan att få
någon efter mig. Jag har tydligen för
ögonblicket lurat mannen med de stickande ögonen.
Det är dimmigt nu och jag driver nedåt
ham
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
