- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1940 Årg. 9 Nr 1 /
23

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: Karelska näset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avbrott rasade under senare delen av 1500-talet,
fick en något annan karaktär än de
föregående, eftersom de viktigaste militära
uppgörelserna ägde rum söder om Finska viken.
Men detta betydde inte, att Finland lämnades
i fred. Tvärtom. Det redan förut så hårt
prövade landet fick betala en oerhört tung tribut
till krigets makter. Man slogs återigen på
karelska näset, och ryssarnas härjningar togo
en fruktansvärd omfattning. Hela bygder lades
fullständigt öde, och talrika fredliga inbyggare
nedhöggos av de vilda plundrarhoparna eller
bortfördes i fångenskap. Till och med den
glesa bebyggelsen längst uppe i norr vid
Ishavskusten fick känning av kriget. Under en av de
räder, som företogos från svensk-finsk sida,
skall den österbottniske bonden Petter Vesainen
med sin skara ha överfallit Petsamo kloster och
skoningslöst huggit ned alla dess invånare. För
Finlands del medförde detta krig inte några
territoriella förändringar av större vikt.
Keksholm och den därunder lydande västra delen
av karelska näset stannade i ryssarnas våld.
Ansträngningarna att beröva arvfienden en
idealisk infallsport för vidare företag mot
Finland hade alltså ännu en gång strandat. Men
den tid var nu inte långt avlägsen, då det
svenska riket efter genomkämpade inre kriser
skulle visa sig vuxet uppgifter av en helt annan
storleksordning än dem, det tidigare haft att
brottas med. För den unga stormakten var
östgränsproblemet inte längre olösligt. Under
Gustav Adolfs ryska krig erövrades Keksholm
— denna gång för att stanna i svensk
besittning mer än ett sekel — och Stolbovafreden
gav Finland i stort sett samma gräns, som det
har än i dag.

*



Vad tjänar det nu till att riva i allt detta
gamla? Ha vi inte nog av de telegram och
korrespondenser, som dagligen och stundligen
strömma emot oss från den finska
krigsskådeplatsen? Har det något intresse för svensken
av 1940 att veta, att stridens vågor många
gånger förut rullat fram och tillbaka över den
smala landtungan mellan Finska viken och
Ladoga, och att de gränsbor, som nu fly från
brinnande gårdar, endast uppleva, vad deras
förfäder i flera led varit med om?

Historiens lärdomar!

Ja, det är sant, att få politiska argument
missbrukats till den grad som just de så
kallade historiska. Det är också sant, att
historikern av facket i regel är mycket försiktig
med den sortens slutledningar.

Men den här gången talar verkligen
historien ett språk, som inte kan tolkas på mer än
ett sätt. Ett studium av Finlands roll i vår
historia har oändligt mycket att säga den, som
är oviss om vilken väg vårt land bör följa
i denna ödesmättade stund.

Det är särskilt ett drag i den svenska öster
ut riktade expansionspolitiken, som förtjänar
att framhävas med stor styrka. Det är, så
paradoxalt det kan låta, dess defensiva natur. Här
om någonsin är det berättigat att tala om en
politique de sécurité. Redan de tidigaste
korstågen företogos för att sätta stopp för de finska
hedningarnas plundringståg i svenska
kustbygder. Och östgränspolitiken förblev även
i fortsättningen först och främst ett
säkerhetsproblem. Det gällde att resa upp och förstärka
barriären mot öster.

För att inse, hur klart medeltidens svenska
statsledning fattade detta försvarssystems
betydelse, behöver man endast kasta en blick på
längden över de män, som i egenskap av
befälhavare över Viborgs slott och län hade det
högsta ansvaret för att vakthållningen blev
effektiv. Man möter på denna utsatta och
knappast särskilt åtråvärda post en imponerande
rad av rikets yppersta herrar, var och en en
förgrundsgestalt i sin tids politik: Nils
Turesson (Bielke), Bo Jonsson (Grip), Kristiern
Nilsson (Vasa), Karl Knutsson (Bonde), Erik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 01:09:42 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-1/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free