Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Levi Læstadius: Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS LEVI LÆSTADIUS
UPPBROTT
i.
Än sticker genom kronorna i parken
en blek septembersol sitt gyllne spjut,
men redan tätna lövena på marken.
Snart har den sista dahlian blommat ut.
En kylig vindfläkt rör mitt sinne,
som stod jag för ett ödestungt beslut.
Ja, du skall gå! — Från bottnen av mitt minne
det stiger manande och tunga ord.
Men varför gå? — Jag har det gott härinne.
Så djuprött gnistrar vinet på mitt bord,
och äpplen över spiselns flammor fräser.
Mitt liv är skönt. Min skörd är redan gjord.
Men du skall gå! — Ur tomma ekon väser
en frostkall viskning men med klang av stål.
Å, tyst, du ande! Stör mig ej! Jag läser.
Jag sitter skönt bland kända föremål,
skanderar lätt behagliga terziner
om livets mening och dess ändamål.
Ty du skall gå! — Som vintrig stormil viner
i kala kvistars sönderfrusna ris,
så sliter rösten tystnadens gardiner.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
