Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Gisle Surssons saga - Fridegård, Jan, En natt i juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAN BOKHYLLAN
het. Det är mycket verklighet i den. Gisle, som
var klok, drömkunnig och en stor
sanndrömmare, men inte någon lyckomänniska annat än
i äktenskapet, har varit en verklig man som
levde på Island. Men det är en säker hand som
har ordnat stoffet, en kylig hjärna och en
tveklös instinkt, drömmarsäker mitt i klarheten.
Ingenting är på måfå här. Gisles snöiga och
nedisade skor vid sängen som blicken stannar
på — var säker att det är en viktig detalj och
en som sätter fantasien i rörelse åt rätt håll.
Över Gislesagan sveper ödets vinge, men hur
tragiken smyger sig in är omöjligt att säga,
för ser man efter, så ryms den på tio rader
och röjer sig kanske mest i någon halvt
omärklig underton. Om Gisle vet man på ett ganska
tidigt stadium av berättelsen att han skall dö
en våldsam död, men inte när eller hur.
Gisle lever ett rikt undermedvetet liv, och
hans nattliga drömmar, än blodigt hemska,
än ljusa, ger åt den kommande dagen dess
ton. Och kanske har den okände författaren
haft en likartad förebådande förmåga, ty
med mästerlig konst är de avgörande scenerna
— de som har någon händelsedynamik i
sig — förberedda i stämningen, genom den
spända väntans stillhet eller känslan av att
något sker på avstånd, så att de träder fram
i sin konkreta skärpa och ödesdigra innebörd.
Scenen då Torgrim drar sig undan i kretsen.
Samtalet mellan kvinnorna, då det
utomordentligt laddade och komplicerade
passionsförhål-lande som ligger bakom händelserna för första
gången vidrörs. Vesteins mördare som glider
som en skugga genom rummet. I konsten att
åstadkomma mycket genom litet och lämna
det spänningsfyllda och passionella outsagt är
isländarna mästare. Vestein till exempel
karakteriseras aldrig och förekommer ju inte mycket
som handlande gestalt, men hans personlighet
finns där, fast den inte finns, med en viss
nimbus omkring sig, och att han kan
uppväcka starka känslor hos andra är utan vidare
förståeligt.
”Gisle Surssons saga” med dråp och
fredlöshet och obevekligt öde, aktualiserade för
mig en modern bok, utkommen 1933,
slutsåld i bokhandeln och svåråtkomlig men för
övrigt inte mycket omtalad, ty det är utan
tvivel en elitbok, och sådana känns numera
igen på att de överhuvudtaget föga omtalas
eller ens räknas, vilket när allt kommer
omkring kanske är den trettonde estetiska
grundsanningen, framskapad av och ur tiden. Jag
menar Jan Fridegårds prosadebut ”En natt
i juli”, där den lugna och vackra titeln så
egendomligt smidigt sluter sig till det
upprörda innehållet. Av de yngre svenska
författarna är för mig Fridegård den enda som
i själ och öga är besläktad med de isländska
berättarna. Det märktes genast och jag kan
aldrig läsa hans kärnstil, som till hela sin typ
är klassisk och inte modernistisk eller
proletär, utan att isländarna dyker upp i minnet
och tvärtom. En känsla av att man befinner
sig ute i fria luften är det första intrycket.
Naturbeskrivning saknas fullständigt, men
naturen lever och är där. Och ändå är ju
denna stil inte sensuell. Svårt att uttrycka
saken — men det är som om bara en tunn,
genomskinlig hinna skilde konst och
verklighet åt. Det är samma fina organiska struktur,
där ingenting kan ryckas loss ur
sammanhanget. Här finns också den oförfärade blicken
för den rätta detaljen och i stilen ett qvantum
satis av den opassionerade kyla som är så
frapperande hos isländarna. — Vilken styv,
säker, sensibel bok, denna prosadebut. Den
står sig utomordentligt vid omprövning. En
förmåga att ”drömma framåt”, att förebåda,
misstänker man hos denne författare som hos
Gisle Surssons. Först berättas några enkla
händelser ur statarpojken Johan Froms barndom
och ungdom, i och för sig föga märkliga. Men
en miljö skapas och en mörk stämning smyger
sig på läsaren. Johan blir strejkbrytare och
lockas att svika sin klass. Det är det avgörande.
Sedan är det som om fan vore lös och allt går
av eget inneboende tvång av sig självt mot
både dråp och mord, tills också Johans liv är
ödelagt och utstruket ur det mänskliga
sammanhanget. Han är varg i veum och förs bort
mot fängelsets grå förintelse.
Likheterna — denna analys rör sig med
kvalitativa begrepp — bör inte pressas.
Sjuhundratrettio år går dock inte spårlöst förbi.
Det sarkastiskt trotsiga i Fridegårds stil är
givetvis ett individuellt drag, men det
innebär också kritik, och en protest mot den låga
miljön. Trotset och känslan är det modernt
medvetna i ”En natt i juli” och det som
fundamentalt skiljer de två böckerna åt: Fridegårds
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
