Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Gisle Surssons saga - Fridegård, Jan, En natt i juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
mänskliga styrka och stundom konstnärliga
svaghet och hämning. Men den fräna och
drastiska humorn, det trotsiga lynnet, finns
nog på ett annat sätt i de isländska
berättelserna: i de skildrade personernas lynnen och
repliker. Tag den osympatiske Grette
Asmunds-son, också han en fredlös, med den oförskämda
slagfärdigheten och med mörkrädslan mitt i
robustheten, och så den sympatiske Gisle med
sin förmåga att dra till sig ofärden, och man
har en norrön släkting till den modernt
sammansatte Lars Hård, som på en gång är en
odåga och en människa med en obegränsad
förmåga att lida, och i sig själv en levande
protest. Om Gisle Sursson är att säga, att
hans olycka kom sig av förutsättningar i hans
egen natur, men också av den isländska
släkthämndens lagar. Johan Froms olycka låg på
driftens dunkla plan, men i hans historia
skymtar dock dessa samhällsmotsättningar, som
i vår tid driver så många ut som vargar i veum
i kamp för livet. Över båda berättelserna vilar
en tungsint fatalism. När den olycksalige
strejk-brytaren vänder tillbaka efter sitt svek, säger
fadern lakoniskt: ”Jag tänker inte hålla någon
predikan för dig, och var och en svarar för
sitt här i livet.” Det är en isländsk replik.
När Aud en gång har råkat röja en
hemlighet, säger Gisle: ”Någon måste säga det
ödet vill ha sagt, och det som är bestämt
att ske, det måste ha sin gång.” Det är en
replik som kunde ha sagts i ”En natt i juli”.
Margit Abenius
JAN FRIDEGÅRD
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
