Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ljunggren: En själsläkares livssyn - Anmälda böcker - Bjerre, Poul, Samlade psykoterapeutiska skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SJÄLSLÄKARES LIVSSYN
musiken. Inom den förra möter man en starkt
innebördsmättad symbolbildning i Rilkes sista
diktsamlingar: ”Die Sonette an Orpheus” och
”Duineser Elegien”, medan hans tidigaste
dikter oftast äro uttryck för mer enkla,
osammansatta stämningar. En stark, förtätad
symbolbildning är ju i själva verket kännetecknet
på all stor och djup konst. Inom musiken kan
man iakttaga detta hos Beethoven, om man
jämför de tidigaste sonaterna och symfonierna
med nionde symfonien, ”Missa solemnis” och de
sista stråkkvartetterna. Tag till exempel
huvudtemat i nionde symfoniens första sats! Trots
sin karaktär av fullödig enkelhet och slutenhet
visar det sig vid analys vara sammansatt av
de mest skilda musikaliska upplevelseelement,
motiv ur andra och femte symfonien,
D-dur-trion, F-mollkvartetten med flera. Exemplen
skulle kunna mångfaldigas hur långt som helst.
Den psykosyntetiska drijtläran tar sikte på
tre huvudströmningar i den själsliga
driftmassan: samhörighet, assimilering och
gestaltning. Man förstår den kanske lättast med hj älp
av den tämligen grova och haltande analogien
med förhållandena inom den kroppsliga
organismen. För att kunna bestå kräver denna
samhörighet med den organiska världen
omkring sig. Tack vare denna samhörighet kan
den skaffa sig material för sin existens.
Själv-uppehållelsedriften är ett uttryck för denna
kroppsliga samhörighetssträvan. Det tack vare
densamma tillförda materialet, födan,
andningsluften, assimileras sedan med organismen
och gestaltas av denna i överensstämmelse med
dess egenart. På samma sätt förhåller det sig
med själsorganismen. Och här komma vi in
på en central upptäckt i Bjerres psykologi, den
som omtalas i ”Drömmarnas naturliga system”
som ”Drömmens biologiska infogning”.
Drömbildningen är det skeende, genom vilket
framför allt den själsliga assimileringen och
gestaltningen kommer till stånd. I och genom
drömskeendet nedbrytas upplevelserna i sina
bildningselement, tids- och rumssammanhangen
upplösas, allting tyckes sönderfalla till en
kaotisk massa. Detta är drömmens dödssida,
dess dissimilatoriska sida, men ur detta kaos
bygger något åter upp det sönderfallande och
gestaltar det till nya enheter, varigenom det
integreras med personligheten i
överensstämmelse med dess egenart. Det är drömmens
livs-sida, dess assimilatoriska fas. I ”Drömmarnas
naturliga system” skildrar Bjerre ingående
denna själsliga, etappvis fortskridande
assimi-leringsprocess. Han särskiljer där tolv etapper
med den enkla gestaltningen av själstillståndet
som den ena polen och den fulla assimileringen
av upplevelsematerialet som den andra. Den
själsliga läkeprocessen kan betraktas som en
sida av denna assimileringsprocess.
Liksom samhörighets-, assimilerings- och
gestaltningsdrifterna uppenbara sig i det
omedvetnas skeende, i drömbildningen, i ”det som
sker med oss”, taga de sig även uttryck i det
medvetna i ”det människan gör”. Det råder
även i detta hänseende en ständig växelverkan
mellan det medvetna och det omedvetna. En
splittring på denna punkt är förödande för
själen, vars fulla livsuppblomstring även
förutsätter en fulltonig samverkan mellan ”det
människan gör och det som sker med henne”. Eller
som det står i ”Död och förnyelse”:
”Det är ej sant att ’Guds rike är invärtes
i eder’. Guds rike är i samklangen mellan det
som invärtes och det som utvärtes är.”
Beträffande de mångfaldiga tillämpningarna
av den psykosyntetiska driftläran, de tre
huvud-drifternas tallösa, växlande uttryck i det
medvetna och omedvetna själslivet samt deras
förhållande till andra driftåskådningar hänvisar
jag till Bjerres egna arbeten. Jag vill blott
omnämna det nya perspektiv, som
samhörig-hetsdriften ger över människans religiösa liv.
När människan vid födelsen individualiseras
kroppsligen sker ett sönderfall av ett
ursprungligt sammanhang, och som reaktion mot detta
3. — B.L.M. 1940. X.
777
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
