Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ljunggren: En själsläkares livssyn - Anmälda böcker - Bjerre, Poul, Samlade psykoterapeutiska skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SJÄLSLÄKARES LIVSSYN
het och mörker förskjutna. På samma sätt har
till exempel den i drömmedvetandets ljus
framträdande drömmen sin förutsättning, förutom
i det, i drömmen osynliga omedvetna, även
i det vanliga medvetna livet, som ju i denna
fas av vårt vara, sömnen, likaledes är
förskjutet till osynlighet, till mörker.
Denna skiktning i ljus och mörker kommer
till synes på alla själslivets områden i olika
former. Den är en svängning, en
ljus—dunkelrytm med olika våglängd, ett skeende, som
utmärker såväl vårt livs enklaste, vardagligaste
förhållanden som de största omvälvningarna
under hela vår livstid, ja, kanske till och med
över dess gränser. Där denna rytm upphör,
upphör också livet. Bjerre brukar med
förkärlek illustrera ljusdunkel-tanken med ett citat
ur Lao-Tses ”Tao-Te-Ching”:
Av lera formas kärl,
men tomrummet däri är kärlets väsen.
Väggar med fönster och dörrar bilda huset,
men tomrummet emellan dem är husets Väsen.
På samma sätt är det med själslivet. Det som
rör sig i det medvetnas ljus och som alltså
i liknelsen motsvarar väggarna med dörrar och
fönster, är den synliga formen, vars väsen
utgöres av det allestädes i denna form
närvarande men till osynlighet förskjutna, det
omedvetna, vilket ger formen dess liv och
innebörd.
Från ljusdunkel-tanken komma vi så över
till död och förnyelsetanken. Även död och
förnyelse är ett dubbelbegrepp, som söker
uttrycka det tillvarons grundfaktum att allt
skeende är en växling mellan död och liv. Det
finns intet absolut liv och ingen absolut död,
intet evigt liv och ingen evig död. Det finns
endast en ständigt växlande relation mellan
död och förnyelse. Det vi kalla död och liv
är de varandra motsatta polerna i den rytmiska
svängning, som är inneboende i allt som sker,
som kan ha växlande våglängd och amplitud
men som alltid förblir en och densamma. Den
”inre rörelse i tingen” vi talat om mynnar
alltså ut i ett bortdöende, sedan den passerat
sin livspol, och detta bortdöende är i sin tur
förutsättning för en ny livsvåg.
I denna tanke träder, liksom även i de
övriga, denna filosofis karaktär av
tillstånds-filosofi klart i dagen. Det är denna karaktär,
som i mycket för många gör den så
svårförståelig. Den abstraherar ej ur vårt
upplevande några substans- eller kraftbegrepp,
med utgångspunkt från vilka den sedan bygger
upp en världsbild. Den utgår direkt från
upplevelsetillstånden och deras kännetecken, från
de skilda upplevelsernas växling och övergång
i varandra. — Ur upplevelsernas subjektiva
sida och deras objektiva manifestationer
abstraherar denna filosofi sedan sina grundbegrepp
av tillstånds- och skeendekaraktär. Då vi
i Västerlandet framförallt de sista
århundradena blivit vana vid substans- och
kraftfilosofiska föreställningssätt, bryter sig denna
åskådning så starkt mot det invanda, att vi
ha svårt att till en början orientera oss i
densamma. Vart man än vänder sig kan man ju
dock uppleva och konstatera denna ständiga
växling mellan bortdöende och förnyelse. Det
som inte levat kan aldrig dö och det som icke
dött kan aldrig leva. Liksom varje sommar dör
bort i och genom hösten och vintern och
därigenom skapar förutsättningar för en ny vår
och sommar, så måste även varje dags själsliga
innehåll dö bort för att bereda plats för den
nya dagen och varje livsperiod för att bereda
rum för den kommande. Barndomen dör bort
och ungdomen stiger upp till medvetet liv,
ungdomen viker för medelåldern och den i sin
tur för ålderdomen. Men varje bortdöende av
en livsperiod bildar på samma gång
förutsättningen för den följ andes fördjupade innebörd
och vidgade perspektiv, den blir en bägare som
omdanas till bärare av det nya liv som möter
oss. Och den kroppsliga döden! Kanske bildar
779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
