- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / December 1940 Årg. 9 Nr 10 /
780

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ljunggren: En själsläkares livssyn - Anmälda böcker - Bjerre, Poul, Samlade psykoterapeutiska skrifter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STIG LJUNGGREN

den förutsättningen för livets födelse i en för
oss obekant, oåtkomlig form.

I mångfaldiga exempel påvisar Bjerre denna
död och förnyelse-rytm inom naturen,
människan, samhällslivet, folkens, kulturernas och
religionernas liv samt når slutligen fram till
dess kosmiska tillämpning. ”Men även Gud
blir till och förgår”, säger Meister Eckhardt.
I Bjerres terminologi blir detta: Ӏven Gud
dör och förnyas.” Detta är den bärande
grundtanken i de samlade psykoterapeutiska
skrifternas sista del, ”Död och förnyelse”.

I den näst sista delen av skrifterna, den
i våras utkomna ”Korset och livsbägaren”,
tar Bjerre upp den västerländska kulturens
stora problem och tycks även här, med hjälp
av död och förnyelse-tanken, gripa det innersta
och väsentliga i dess historiska skeende. Korset,
den symbol i vilken livet gestaltade sig vid
antikens bortdöende, och som hade sina
förutsättningar i den tidens och den dåvarande
mänsklighetens förhållanden och
föreställningssätt, tog utåt form i kyrkan. Den har
emellertid hemfallit åt bortdöende och detta framför
allt i och med det uppbrytande av nya
livs-flöden, som renässansen betydde. Medan korset
under medeltiden var det centrala uttrycket för
allt som då levde och rörde sig i tiden och
mänskligheten, förlorade det efter renässansen
denna betydelse. Ej heller hjulet, vilket
därefter såsom symbol för det eviga kretsandet,
för den nya tekniken och den mekanistiska
världsuppfattningen, strävade och fortfarande
strävar efter herraväldet, har betytt den
full-lödiga syntes, mot vilken det västerländska
livet liksom allt liv rör sig. — Då innehållet
i ”Korset och livsbägaren” är det som för
oss nu är mest aktuellt och väsentligt, vill jag
här i korthet återge detsamma.

”Där andan upphör vidtar våldet” heter det
ena av bokens motton.

Den första delen däri, ”Hän mot
apo-kalypsen”, anknyter direkt till det aktuella tids-

skeendet. Det våldets överhandtagande, den
kulturens självförstörande dödsprocess vi nu
uppleva, är ett uttryck för att den levande
anda, som kräves för att övervinna splittringen
i mänsklighetens medvetande, ännu ej kommit
till genombrott i detta och nått den
utgestalt-ning, som även innebär dess makt över
förstörelsen, medan den gamla andan sedan sekler
befunnit sig i bortdöende.

Bjerre påvisar därefter i bokens andra del,
”Den efterkristna människan”, den nya anda
som sedan renässansens dagar, ehuru den ej
brutit igenom till full medvetenhet, faktiskt lever
på djupet i mänsklighetens själ och som alltså
redan är för handen mittibland oss. Denna
anda är i väsentliga punkter motsatt den gamla
kristna, för vilken korset var den enande
symbolen. Livsbägaren är symbolen för den nya
anda som kommit. Den ger på samma gång
uttryck åt dennas väsentliga karaktärsdrag:
frigjordhet, erövringsvilj a, omdaningskraft och
skaparglädje, som den i sig innefattar även
det värdefulla och bestående i den gamla: dess
ödmjukhet, innerlighet och hängivenhet. Den
innebär sålunda syntesen av Kristus och
Pro-meteus, vilka gestalter var för sig symbolisera
tvenne andliga hållningar, vilka båda äro lika
nödvändiga för livets fulla blomstring, men
som här sammanflöda och förtätas uti en
gestalt. Livsbägaren uttrycker även den intima
samhörigheten mellan döden och förnyelsen,
den stelnade formen som bärare av livet och
som förutsättning för livsutbredningen. Eller
för att citera Silesius:

En evig eld jag är, jag utan avbrott lyser

Gud i mig oljan är, min själ det kärl som oljan hyser.

Hur skall genombrottet av denna nya, levande
anda till medveten klarhet och synlig
gestaltning i tiden kunna ske? Därom handla bokens
tredje och fjärde delar.

Den tredje är ett genomarbetat
omdanings-program för religionsfakulteten och
statskyrkan, varigenom dessa från att vara
minnes

780

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 21:24:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-10/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free