Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ljunggren: En själsläkares livssyn - Anmälda böcker - Bjerre, Poul, Samlade psykoterapeutiska skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SJÄLSLÄKARES LIVSSYN
märken över det förgångna förvandlas till
bärare av den nya andans allmänmänskliga
och religiösa innehåll. Detta innebär alltså att
religionsfakulteten och statskyrkan efter en
dylik omdaningsprocess skall kunna bli den
alla samlande kraften till enhet, i stället för
att vara ett uttryck och organ för en
kvarstående religiös begränsning. Enligt en
intressant utredning, som Bjerre i detta
sammanhang företar, representerar kyrkan i vårt land
i sin nuvarande form, frikyrkorna
inberäknade, endast cirka tio procent av vårt folk,
medan nittio procent äro religiöst hemlösa.
Den fjärde delen behandlar de hinder, som
måste övervinnas för att denna omdaning och
nygestaltning skall kunna ske, för att den nya
andan skall kunna bryta igenom i bärande
form. — Endast genom att angripa den
splittringens urhärd, som den gamla andans av
tröghet kvarlevande former: kyrkan och
religionsfakulteten, utgöra, genom att undanröja
det som måste undanröjas och omdana det
övriga i överensstämmelse med det som lever
och rör sig i tiden, kan tidens och
mänsklighetens splittring och död övervinnas, kan vägen
öppna sig mot dess läkning och förnyelse. Det
viktigaste för oss är dock ej att nu nå
förnyelsens mål utan att komma in på den rätta
vägen och göra rent hus med alla illusioner,
alla hinder som barrikadera denna. Först när
detta skett kan den kraft till förnyelse, vilken
är inneboende i själva livet, sätta sig igenom
som den fred, vilken icke endast är ett yttre
ting utan ett ”samhörighetens jublande
genom
brott”. Först då kan det ske en
”återuppstån-delse efter apokalypsen och komma till stånd
en förmänskligad värld”. Men ”må framförallt
ingen säga ja till förnyelsen utan att även
säga ja till det offer som allena leder dit”.
Liksom de övriga av dessa skrifter är ”Korset
och livsbägaren” en djupt syftande bok. Den
har en medryckande kraft och ett starkt och
levande patos, som endast mycket få verk. Var
och en som verkligen sätter sig in i dess
bärande tankar och praktiska
omdaningspro-gram skall finna att de äro framsprungna ur
en livslång brottning med de svåraste problem,
ur ett sällsynt djupt och klart upplevande av
tidens och mänsklighetens nöd och på samma
gång av allt det flödande liv, som gör en
läkning och förnyelse möjlig. ”Kaos är granne
med Gud”, säger en svensk skald. Har man
icke när man läser ”Korset och livsbägaren”
liksom ”Död och förnyelse” en förnimmelse av
att mitt i allt det sammanstörtande, kaotiska
och förstörande styra ut mot en ny oändlighet,
mot det kosmos, den världens nya ordning,
den mänsklighetens allomfattande och levande
gemenskap vi trots allt hoppas på. Och mot det
tempel, där vi alla känna oss lika hemma, där
de oförlikneligt sköna orden (ur kapitlet
”Heligheten växer” i ”Död och förnyelse”) gäller:
”Här upphör tid och ändamål. Vart
ögonblick är evighetens bild och varje ting har
värde i sig själv.”
Då har människovardandets under blivit
verklighet inom oss och omkring oss.
781
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
