Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Johnson, Eyvind, Soldatens återkomst, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lad oförrätt, maktlystnad, skrytsamhet, feghet,
lömskhet och till slut en bottenlös ångest”
(sid. 312), något av just det soldaten slagits
mot i tre krig men nu dukar under för i den
svenska sommarnatten. Den bittra symboliken
skär i hjärtat, mal och mal i hjärnan, men
vem vågar förneka dess giltighet i nådens år
1940? För övrigt har den stupade inte något
mer differentierat ansikte. Han är vår okände
soldat, med den skillnaden att han inte
kommer att vila under någon triumfbåge. Vi få
blott följa hans sista, medvetslösa
levnads-timmes febervisioner från tre krig, som
egentligen äro ett och detsamma. Visionerna mängas
upp med stumpar av forna diskussioner med
Mårten, med plötsliga klarheter. Ännu i
dödsstunden står det fast för soldaten, att ”det finns
inget annat sätt att dämma än att dämma —
och det finns inga andra medel att dämma med
nu än dem vi fått i vår hand.–––––Ska man
:slåss för en sanning och för rätten att tala
sanning, så ska det vara i detta krig. Det är det
första kriget vi för, urkriget; vi slåss för
jorden och för framtiden” (sid. 223). Och hans
omtöcknade hjärna förmår dock fixera
framtidsmålet som — hygglighet: ”Där är myllan
som framtiden kan gro ur. Hygglighet är
frihet. Vi försvarar hygglighet, man kan också
kalla det den fria kulturen. Här i Norden och
i Väster finns hygglighetens möjlighet; i öster
och söder finns dess fiender” (sid. 226, anm:s
kurs.). Den som dör för den vissheten, kemiskt
fri från frasmakeri och patenterat patos, har
inte levat förgäves!
Dock — vad vet den svenska landsbygdens
vardagsfolk om allt detta? En sten kastas, ett
människoöde fullbordas, men det blir
knappast några ringar i vattenspegeln, knappast
en krusning på ytan. Landsfiskal och läkare
hämtas. Man tvättar ett sår. En gammal kvinna
vojar sig — men hur många ägna en tanke åt
den mikrokosm som brister itu, åt den
världs-kamp, för vilka de äro små kryp till objekt,
men som den döende deltagit i även som
subjekt? Det är över denna ironiska kontrast
romanen är byggd; den redan klassiska
tvär-snittstekniken har utnyttjats i negativt syfte.
Författaren har tagit upp ett litet knippe
människor, som råka befinna sig i själva
händelsens närhet, och visar upp, hur oberörda
de äro, hur de fortsätta att löpa runt i det
<egna lilla jagets ekorrbur, var och en med sina
Omslagsvinjett av B. Bull-Hedlund till ”Soldatens
återkomst”.
egna futtiga bekymmer och bestyr. Snickare
Lundström är i rum med den döende, men alla
hans funderingar gälla den från Amerika
hemförda trofén, guldklockan, som han nödgats
pantsätta hos handlaren och som nu vilar
i dennes kassaskåp. Sonen Elias,
beredskaps-man, cyklar efter länsman, men permissionens
fröjder och hemförlovningens
framtidsperspektiv sysselsätta helt hans tankar. För handlaren
Berntson är kassaskåpet, den knaggliga vägen
dit och de njutningar det skall skänka honom,
tillvarons a och o. Sander lever för sin hämnd
och för att finna de pengar han grävt ned
i skogen innan han sattes fast. Den
oförbätterlige slarvern Kalle Morin är tyngd av
familjeförsörjarens roll: den ingår inte i det lilla
roliga man kan ha i livet, och som för honom
är det enda viktiga. Gubben Morin, hans far,
ruvar i senil samlarmani över sina
brännvins-buteljer och den sanderska skatten, som han
lagt sig till med. Men ett ha några av dessa
män gemensamt med soldaten: även deras
fantasi kretsar åter och åter kring den blinda
barnmorskans dotter Maria, bygdens
oskulds
789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
