Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Barthel, Sven, Cykloncentrum, anmäld av Georg Svensson - Kjellgren, Josef, Guldkedjan, anmäld av Knut Jaensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
utmed den svenska tremilsgränsen från
Landsort till norska gränsen. Det är framför allt
hos lotsarna han varit gäst, och om dem lär
han oss åtskilligt som inte torde ingå i
allmänbildningen. Vintern 1940 var ju den hårdaste
i mannaminne och issituationen i förening
med kriget, som tvingade in sjöfarten på
neutralt vatten, gjorde att lotsarna trots alla
tänkbara manskapsförstärkningar fingo veta
av att de levde och behövdes. Barthel är nu
inte den som heroiserar, han anser att karlar
ska hugga i och slita ont om det behövs och
för resten hålla käften, men de nakna siffror
om lotsningar och arbetstimmar han citerar
ur lotsarnas journaler eller upptecknar vid
intervjuer fyller en med den djupaste respekt.
En lots talar om att han fått stå på bryggan
femton timmar i sträck i tjugusex graders
kyla mellan Landsort och Dalarö, en annan
berättar om hur han en gång hade göra en
hel vecka på samma sträcka. Ännu
arbetsammare ha Strömstadslotsarna, som få ta hand
om alla de företrädesvis tyska fartyg, som
söka sig ut eller hem utmed svenska och norska
kusterna. Det är inte utan att lotsarna
välkomna det avbrott i verksamheten som
uppstår när isen alldeles lamslår trafiken.
Barthel har också varit ombord på en
isbrytare när den brutit loss fartyg som frusit fast
i inloppet till Västervik. Atle går med
ofattbart seg snigelfart tvärsigenom de öde,
sol-gnistrande isslätterna, där eljest bil, skidor
eller sparkstötting äro de naturliga
framkomstmedlen. Den egenartade seglatsen, en symbol
för obetvinglig kraft, avnjutes och förmedlas
av Barthel med uppenbar förtjusning.
Efter all denna köld och is, allt detta
konvoj erande, spanande och lotsande, känns det
angenämt att övergå till den behagligt
avspända semestertillvaro Barthel trots all
militärtjänst även i sommar fått fröjda sig åt på
sitt kära Möja och i sin segelbåt. ”Ödsligheten
är människans tummelplats och slagfält, men
idyllen är människans hem”, säger han, och
få kunna som han skildra det fåmälta
vege-terandets och naturbetraktandets stilla
njutning. Vindens och vädrets växlingar, molnens
lek med formerna, färgskiftningarna på himmel
och hav, mötet med växter och djur äro de
viktigaste händelserna i detta Arkadien, där
utvilade ögon, öron och alla sinnen inte behöva
andra och fränare sensationer för att känna
Landsort. Teckning av Roland Svensson ur
”Cykloncentrum”.
sig härligt vid liv. Alltsammans är skildrat
med ett chosefritt artisteri, som är i sin art
fulländat, och på en svenska, klar som
källvatten. Mycket utåtriktad, ända till utplåning
av detta ”jag” eller ”vi” som glider genom
framställningen, är denna konst, men inte tom
och andefattig. Tvärtom rymmer den en pulpa
av ömmaste känslighet och blyg livsberusning,
som på bokens sista sida tar sig uttryck i denna
vackra kärleksscen:
Jag ser och hör och vill också känna. Det
rinnande vattnet gör mig lysten, kysslysten, jag lägger
mig framstupa och låter det flyta in över läpparna
och tungan, sväljer långsamt. Det har blivit en
dryck, smaksatt av växtämnen, mylla och mineral,
himlavattnet har blivit jordiskt, det är levande. Ännu
sedan jag har druckit mitt lystmäte, ligger jag kvar
framstupa och låter det svala vattnet kittla läpparna,
hör sjön skvalpa bakom mig i stranden, känner
solen andas mig lent över nacken.
Som följeslagare på sina färder har Barthel
denna gång haft den unge konstnären Roland
Svensson, även han en trogen skärgårdsälskare.
Han har försett boken med vinjetter som både
äro vackra i sig själva och förträffligt ansluta
sig till det barthelska skildringssättet.
Georg Svensson
Det farofyllda livet
JOSEF KJELLGREN: Guldkedjan. Natur och
Kultur 1940. 6: —.
”Guldkedjan”, Josef Kjellgrens nya bok, är
en direkt fortsättning på hans föregående.
Tillsammans utgör de ett skådespel i två akter
utan mellanakt. Men fast alltså ridån inte väl
805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
