Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Björklund, Ingeborg, Den vilda dansen, anmäld av Thorsten Jonsson - Salje, S. E., Dimmorna lyfter, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
”Den vilda dansen” handlar om kärlek och
är en roman med tonvikten lagd på det
psykologiska. Huvudpersonen är en kvinna som har
en lyckad förbindelse med en på annat håll
gift karl, separerar från honom för att få hem
och barn, fastnar för första bästa slusk, gifter
sig med honom och får ett helvete och ett barn,
skiljer sig, med tillfredsställelse ser mannen
mördad av ett annat fruntimmer och — till
slut — går en lycklig framtid till mötes med
en alldeles ny karl, som verkar genompräktig.
Det blir äktenskapet nummer tre; det första
har hjältinnan bakom sig när boken börjar. Åt
nummer två ägnas huvuddelen av utrymmet
i romanen. Det fina här ska vara att skildra
hur den godhjärtade och grundligt bildade
hjältinnan, som endast genom elaka karlars
intriger hindras från att få en professur
i historia, kommer att behärskas av den
lögnaktige, ynkryggige, sadistiske, efterblivne, late,
hänsynslöse, utlevade lurken. Det har alldeles
misslyckats, dels därför att detaljerna som
kunnat ge konkretion åt händelseförloppet
oftast är tafatta eller osannolika, dels därför
att författarinnan ända från första sidan hatar
personen i fråga så att hon inte unnar honom
den minsta förmildrande omständighet.
Resultatet har blivit ett annat än det författarinnan
förmodligen tänkt sig, nämligen att läsaren
sitter och undrar vad hjältinnan egentligen kan
vara för sorts människa, som fastnar för en
sådan som denne rekordbuse.
Ingeborg Björklund har väl känt på sig att
det är något galet med historien, ty i en
bihandling, förlagd till Gustav Vasas tid,
insinuerar hon att den ruskige äkta mannen är
en motsvarighet till forna tiders varulvar och
söker stödja en sådan förmodan genom att
utrusta karlen med en hårtofs på ryggen.
Speciellt övertygande verkar emellertid inte denna
parallell; men bihandlingen måste dock genom
sin fullkomliga likgiltighet sägas göra ett bättre
intryck än det övriga i boken, om också
berättelsen om Gustav Vasas kärlek till en av
historiedocentens ättemödrar säkerligen skulle
ha gjort sig bättre i Hela Världen.
Bland det som inte är alldeles tokigt i
huvudberättelsen må nämnas skildringen av
docentens båda pojkar, den fjortonårige från första
äktenskapet som har fått några bra
pubertets-pojkskrän att ge ifrån sig, och den ettårige
sonen i äktenskapet med varulven; det är ett
rätt stabbigt och trevligt litet knyte, och hans
psykologi har inte vållat författarinnan några
svårigheter. Thorsten Jonsson
En ny författare
S. E. SALJE: Dimmorna lyfter. Bonniers 1940.
6: 75.
Man behöver inte läsa långt i debutromanen
”Dimmorna lyfter” för att kunna konstatera,
att man här har att göra med en ny författare,
inte bara en herre som kan skriva böcker, utan
en människa med personlig egenart,
konstnärlig ambition och tillräcklig livserfarenhet för
att ha något eget att ställa fram till beskådan.
S. E. Salje lär vara en man på tjugusex år,
men han äger en mognad i omdömet, en
kunskap om människorna och ett fast grepp om
sina figurer, som alltsammans är ägnat att
förvåna hos en debutant.
”Dimmorna lyfter” är för all del inte
tadel-lös som roman. Man märker särskilt mot slutet,
hur författaren har brottats med svårigheterna
att hålla handlingen inom den stränga ram,
som han från början avsett. Berättelsens förut
brett episka flöde hotar liksom att rinna ut
i ett delta av rännilar, och han tvingas att
tillgripa rätt melodramatiska utvägar för att bli
av med ett par besvärliga personer. Det är
de enda fall, då handlingen får ett arrangerat
drag. Annars löper den fram med omutlig
följdriktighet från bokens första scen till den
sista.
Romanen rör sig i folklig miljö, av allt att
döma någonstans i Skåne, och konflikten
härrör ur inrotad missämja mellan grannar,
tillsatt med erotisk rivalitet. Anund Ernemo är
ägare till ett skuldsatt hemman, och Emil Öller
innehar ett torp på gårdens ägor. Anund är
en flitig och idog jordbrukare, medan Emil
med den obesuttnes liknöjdhet struntar i sina
dagsverken och hellre super och slår dank än
han sköter sitt sadelmakeri. Det är hustrun,
Sigrid, som får släpa som en dagakarl för att
hålla ihop det fattiga hemmet. Anund kan inte
undgå att lägga märke till, vilken präktig
kvinna Emil har fått. Hon skulle passa mycket
bättre i hans hus än i den andres stuga.
Sigrid kommer också ganska snart underfund
808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
