Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hornborg, Eirik, Sveriges historia, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
göranden under tryckande ansvar. Han
förberedde med varsamhet, men han handlade
med dristighet.”
Detta är porträtteringskonst av mycket högt
slag. Men helt naturligt är det inte dylika
karakteristiker som väger tyngst i detta arbete.
Det är i stället författarens egen syn på det
svenska folkets historia, hävdandet av
rättsstaten och den lagbundna friheten som de
väsentligaste dragen i denna historia.
Hornborg har också på ett utmärkt sätt lyckats
sätta in vårt lands utveckling både i det
allmänt nordiska och det större europeiska
sammanhanget. Vid vikingatidens slut finner han,
hur viktiga förutsättningar förefanns för ett
enat Norden, men också hur den geografiska
splittringen och de långa distanserna utgjorde
svåra hinder. Framställningarna av de ständigt
återkommande nordiska unionsförsöken
rymmer för övrigt mycket som kunde ge anledning
till aktuella reflexioner.
Av särskilt värde är uppläggningen av
erövringen av Finland, den svenska politikens
yppersta verk varigenom landet på andra sidan
Bottenhavet för alltid införlivades med den
europeiska kulturkretsen. Hornborg framhåller
hur det svenska väldet i Finland slog rot med
en lätthet utan motstycke i medeltidens historia.
Orsaken finner han ligga i, att korstågens
svenskar var ett bondefolk, fyllt av aktning
för bondesamhället och redan vant vid en viss
formell ordning och laglydnad. ”Sverige hade
inte”, skriver han, ”någon härskarvan
aristokrati att sända ut till främmande land att
förtrycka en kuvad allmoge. Den finska allmogen
fick behålla sin jord och sin personliga frihet,
det enda som krävdes var loj alitet mot svenska
kronan och romersk-katolska kyrkan. Utan
slitningar vunno svenskt samhällsskick och
svensk lag insteg i Finland.”
För den politik som byggde upp det svenska
stormaktsväldet hyser Hornborg en
oreserverad beundran. Sveriges stormaktsställning
var inte, framhåller han, utgången ur
”maktlystnad och övermod”. På den punkten kan
naturligtvis invändningar göras, men det torde
vara svårt att bestrida Hornborgs uppfattning
att Sverige inte hade kunnat undandra sig sin
stormaktsställning utan att oöverskådliga
värden gått till spillo. Om Estland 1561 inte hade
dragits under svenska kronan, hade detta
betytt oerhörda skador för landet självt och
direkta faror för vår östra rikshälft. Men
Hornborg framhåller också, att då
stormakts-ställningen väl var vunnen, så alstrade den
övermod och äventyrspolitik. Vilka bördor
stormaktspolitiken än pålade det svenska folket
fanns det dock värre saker, skriver Hornborg
och anför i detta sammanhang ett underligt
aktuellt klingande uttalande av Äbobiskopen
Magnus Stiernkors från 1497, då ”på ena sidan
de omilda ryssar lågo oss på halsen, brände,
skinnade, mördade och fördärvade allt det de
överkommo, och på andra sidan främmande
herrar ville tränga in i riket”.
Styrkan i Hornborgs svenska historia ligger
inte till ringa del i framställningens
måttfullhet och i de kloka, balanserade omdömena.
Den försiktighet med vilken han i
inledningskapitlet behandlar den förhistoriska tiden är
karakteristisk. Han låter aldrig förleda sig
till ”rasistiska” fantasier efter dagens mod.
Han betonar exempelvis hur urindoeuropéerna
under och efter sina vandringar blandades
med andra element, om också i det glest
befolkade Norden måhända mindre än på månget
annat håll. De resultat till vilka arkeologien
anser sig ha kommit, behandlas med
urskiljning och kritik, och hela framställningen
vittnar för övrigt om att det inte endast är
en lysande författare som för pennan utan
också en av Nordens säkraste historiska
forskare.
Den kritiska blicken och måttfullheten i
omdömena är karakteristiska för detta stora verk
om vårt lands och folks historia. ”Det finnes
många ur allmänmänsklig synpunkt likgiltiga
blad i Sveriges historia”, heter det i
slutkapitlet, ”och också några som inte pryda
verket, men vakthållningen mot öster har varit
en vapentjänst för västerländsk kultur, och
ingripandet i Tyskland år 1630 var ett
svärdshugg för idéer, som höra till det mest centrala
och mest livskraftiga i Västerlandets
själsliv.” — ”Världen är en tummelplats”, heter
det på ett annat ställe, ”för starka och
ofullständigt tämjda vilddjur. Att leva är att ’leva
farligt’. Den redligaste vilja kan visa sig
maktlös, när det gäller att hålla sig utanför
orkan-artade konflikter. Stormen svepte hotande nära
kring knutarna 1914—18; den hölls utanför
av bommade dörrar. Den nya världskris, som
i och med det tyska angreppet mot Polen den
1 september 1939 tog formen av väpnad
kraft
812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
