Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sandklef, A. m. fl., Carl XII:s död, anmäld av Sven Grauers - Ström, Fredrik, Min ungdoms strider, anmäld av Ingemar Wizelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ningen skulle, anser han, knappast nå fram till
den plats, där konungen befann sig, med
hänsyn till dåtida kanoners prestationsförmåga.
Kulan måste därför vara en mantlad blykula,
och för honom ter sig den upphittade
kulknappen som den naturliga lösningen på gåtan.
Den medicinska iakttagelsen om den totala
frånvaron av bly vågar jag inte yttra mig om.
Den verkar för lekmannen fullt betryggande.
Däremot känner jag mig ingalunda övertygad
av författarens ballistiska funderingar. Man
måste skilja mellan en kulas förmåga att med
viss säkerhet träffa ett mål och dess förmåga
att utan sådan säkerhet göra effektiv verkan.
Av Carlbergs vittnesmål, att man först den
30 november allmänt började beskjuta den nya
linjen med musköter, får man ej draga
slutsatsen, att det var omöjligt att med eld från
fästningen döda en person, som befann sig
något bakom linjen. Författaren har varit fullt
medveten om att det här föreligger en lucka
i hans bevisföring och har föreslagit praktiska
skjutförsök med tidens kanoner — ett uppslag,
som under mera normala förhållanden bör
kunna utnyttjas.
Till sist. Om några officerare sammansvurit
sig för att ta konungens liv — bland de
utpekade var Cronstedt, en av dåtidens främsta
artilleriexperter — är det då tänkbart, att de
valt en så tvivelaktig projektil, vars tekniska
verkan man ej kände, som en sammanlödd
knappkula, på vilken man redan måst företa
åverkan genom öglans bortslitande? Även om
man litat till den magiska kraften — man har
överhuvudtaget intet bevis för att just dessa
herrar voro särskilt vidskepliga — förefaller
det föga troligt, att man äventyrat resultatet
med ett slumpskott. Det gällde ju att träffa
prick, och då tog man knappast några onödiga
risker med en fullständigt okänd projektil.
Boken har väckt till liv ett ivrigt
meningsbyte bland fackmännen. Den bör bli ett
incitament till nya forskningar. Däri ligger dess
betydelse. Sven Grauers 2%i 40
Uppror och idyll
FREDRIK STRÖM: Min ungdoms strider.
Norstedts 1940. 16:—.
Fredrik Ström är hallänning. Det har han
alltid varit angelägen att framhäva, och om
man vill förstå hans insats, får man lov att
hålla det i minnet. Kärleken till hembygden
har varit en passion, som följt honom livet
igenom. Hans nya bok ger besked om hur
den uppstått och utvecklats.
I de inledande kapitlen berättar Fredrik
Ström med särskild förtjusning om sin fars
släkt, bönder, gästgivare, lanthandlare. Fadern
hade både gård och bod, en farbror byns ena
gästgiveri. Landsvägen strök tätt förbi hemmet,
över själva gårdsplanen. Strax intill bodde
morfadern, som var präst. Allt detta förde med
sig, att den lille Fredrik Ström kom i beröring
med en väldig massa människor; många av
dem var stora original. Berättartalang var
ingen sällsynt egenskap, och den ivrigt
lyssnande pojken gjorde bekantskap med ett till
synes outtömligt sagostoff. Landskapet
befolkades med fantastiska väsen, och myllret
av varelser blev slutligen så stort, ”att det
hotade spränga världens gränser”. På detta
sätt, säger författaren, föddes hos honom en
romantisk känsla och skapades en fantasiens
värld, ”som skulle följa ynglingen, mannen
och gubben som ett ljusflöde genom livet”.
Men en vacker dag sålde fadern sitt
hemman för att i stället öppna affär i Halmstad;
han var liberal och räknade inte med någon
framtid för jordbruket. Dessutom skulle sönerna
studera; den lärda vägen var den enda, som
lovade ett säkert levebröd. Omplanteringen
blev smärtsam för barnen. Staden var
spännande på många sätt. ”Men hembygden kunde
vi aldrig glömma, vi vandrade dit vid
helgerna och bodde där alltid om somrarna. Här
hade vi vår rot. Staden var oss blott en
episod.” Förlusten av fädernegården skärpte
— hos Fredrik Ström som hos så många
andra — känslan för hembygden. Därtill kom
att faderns förmögna och inflytelserika släkt
ungefär vid samma tid började deklinera; den
knäcktes av trävaruaffärer.
Det är ett rimligt antagande, att Fredrik
Ströms politiska radikalism inte saknar varje
samband med släktens sociala deklassering.
Men framför allt var det en stark rättskänsla
815
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
