Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Törngren, Pehr Henrik, Moralsjukdomen, anmäld av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
beror på stark idealbildning och därmed
följande samvetsspänning, botas genom en terapi
som går ut på att väcka och stärka indikativet
medan imperativet bortsuggereras, och så
pröv-ningsvis tussa imperativet på indikativet för
att se om det är starkt nog. När så är fallet
är patienten frisk.
Detta är grundtanken. I övrigt behandlar
boken ”den moraliska och icke-moraliska synen
på uppfostran”. Här berör författaren
värdebegreppet och ansluter sig oreserverat till den
värdenihilistiska ståndpunkten, vilken han,
liksom sina föregångare, anser vara en logisk
följd av upptäckten av värdenas subjektiva
grund.
Vad Törngren säger om moralens, samvetets,
det ideala överjagets roll som orsak till
neuroser och därmed mycken annan mänsklig
följeolycka är sant och riktigt; man kan inte
alltid komma med nya saker, och väsentliga
sanningar tål gott att ofta upprepas. Att
överskott på moral ofta gör större skada än
underskott, och att moraliserandet är något av det
mest livsförfalskande som finns vill många
instämma i; Törngren har här givit flera
pregnanta och belysande formuleringar.
Men vad kritiken måste rikta sig mot är
den oberättigade generaliseringen och den
otroliga lättvindigheten i fråga om
grundbegreppen; Pehr Henrik Törngren hör till de som
älska att hänga långa slutsatskedjor på
oprövade premisser. Vilket möjligen kan ursäktas
vid en orienteringsexkursion in på relativt
okända ämnesområden, men är svårförlåtligt
inom ett så livligt trafikerat gebit som detta,
och obegripligt med hänsyn till bokens öppet
uttalade aspirationer.
En av framställningens hörnstenar är lagd
i andra kapitlets (”Idealen”) inledningssats:
”Mänskliga handlingar och egenskaper
förekommer i två olika former: en spontan och
en överlagd. Denna distinktion —.” Fullt
riktigt (eller låt oss hellre säga: i
överensstämmelse med en nästan allmängiltig mänsklig
reaktionsnorm) värderar Törngren det
spontana handlandet högst, såsom uttryck för det
omedelbart levande. Men moralbuden och
idealen (till exempel ”du skall vara modig!”) kan
endast verka på de överlagda handlingarnas
gebit och är därmed värdelösa. ”Goda
egenskaper är verkliga, äkta, och faktiska endast
i sin spontana form; men på det som är
spon
tant finns det ingen anledning att spilla ord:
spontana handlingar upplevs som något
naturligt och självfallet och problemlöst, de finns
när de finns, de sköter helt och hållet sig
själva, och de falla fullständigt utanför denna
boks ämne. Däremot: när människan är inne
på den bog där hon eftersträvar goda
egenskaper och anstränger sig att utföra goda och
rätta handlingar, då är hon offer för en
genomgripande villfarelse.”
Bristen på elementärt psykologiskt vetande
är här närmast svindlande: denna distinktion
(obs.!) mellan spontant och överlagt. Här skär
Törngren en klyfta genom det som i
verkligheten är kontinuerligt sammanvävt. Primärt
spontana handlingar, i Törngrens mening,
visar människan näppeligen mer än två: suga
och skrika — plus en serie smärre organiska
reflexer. Allt övrigt handlande utbildas under
inverkan av lärande och övning, under ständigt
stegrat inflytande av överläggning, reflexion.
Tag så enkla exempel som cykling och
piano-spelning! På nybörj arstadiet knaggligt och
otympligt, under oavbruten medveten
observation av rörelserna och deras effekt, tanke på
åt vilket håll ska jag nu styra, var är den
tangenten, hur skall jag sätta fingrarna?
Senare: bägge processerna sker automatiskt,
har arbetats in till reflexplanet, både
balanshållningen och fingersättningen,
tangentanslaget. Genom inlärande, träning, har den
mödosamma överlagda verksamheten blivit spontan,
oöverlagd — en tyst och skicklig tjänare åt
det viljande, medvetna jaget.
Samma möjligheter finns på det så kallade
etiska eller moraliska området: ett visst
”konstruerat” reaktionssätt, som från början strider
mot det ”naturliga”, kan arbetas in till spontan
reflexmässighet. Det är naturligtvis inte lätt,
ofta slår försöken fel, och ofta, eller oftast,
befinner man sig under pågående lärotid, i det
övergångsstadium, där strid mellan de
motsatta impulserna uppträder; satsen att
neuroserna beror på stridiga, oförsonliga impulser
är närmast en truism.
Men det centrala är att Törngren anser
idealen, samvetets imperativ, dels vara helt och
hållet utifrån påtryckta människan, dels att
allt som sålunda är utifrån härlett är
artfrämmande och skadligt. Denna tankegångs båda
led är lika många misstag.
Impulsstrider av samma typ som, och oftast
821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
