Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Törngren, Pehr Henrik, Moralsjukdomen, anmäld av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ingående i, samvetsdiskussionen, kan stå
mellan helt inifrån komna, rent egoistiskt
hedonis-tiska impulser, av vilka exempelvis den ena
syftar till ett omedelbart, den andra till ett
framtida lustvärde. En ”omedelbar driftsimpuls”,
alltså tendens att utnyttja en nu genast gripbar
lustanledning (till exempel att köpa en
chokladkaka för veckoslanten), kan hämmas av en
långtidssyftande (lika egoistisk!) målsättning
(till exempel att spara till en luftbössa). Om
beslutet att skaffa sig den större, framtida
lusten av en luftbössa är fattat, och likväl
chokladkakan blir köpt och uppäten, yttrar sig
reaktionen som dåligt samvete — i motsatt
fall gott samvete.
Gäller det utifrån komna ideal, torde
följande möjligheter inte kunna avvisas: Pro
primo att i släktets samlade erfarenhets- och
värdeuppfattningsarv finns en hel del generellt
giltigt för alla släktets medlemmar, vilket dessa
inte skulle få tid att själva på egen hand
upptäcka, lika litet som varje individ skulle kunna
hinna med att upptäcka den nutida
naturvetenskapens satser, eller själv uppfinna
järnframställningen, ångmaskinen, explosionsmotorn och
radion. Pro secundo att varje individ har en
viss selektiv möjlighet på det andliga området,
möjlighet att i viss mån välja och upptaga det
för hennes växt lämpliga — alldeles som den
fysiska organismen visserligen kan förgiftas
och dö av utifrån kommande främmande
substanser, men likväl bygger hela sin existens på
selektivt tillgodogörande av yttervärldens
substanser. Pehr Henrik Törngren är lik en läkare
som upptäckt att sjukdom och död inträffar
genom förgiftning utifrån och ger
ordinationen: låt bli att äta och andas!
Samverkan mellan långtidsmålsättningar, som
ger en starkare och mer samlad
önskeupp-fyllelse på bekostnad av små ögonblickslustar
— det givna exemplets luftbössa köpt för
chokladkakorna — och värdepåverkan utifrån,
skapar överjag och ideal. På Pehr Henrik
Törngrens sats: ”Att ha något till ideal betyder
att böra det och att icke vilja det” är man
frestad fråga: Om en grabb har en
idrotts-stjärna som ideal — vill han då inte bli en
styv idrottare?
De falska överjagens terror bör inte hindra
all konstruktiv målsättning för jaget i enlighet
med dess art och möjligheter, även om denna
målsättning måste kallas ”idealistisk”.
Ytterligare många grundläggande misstag
skulle kunna anföras. Exempelvis när samvetets
imperativ uppfattas inte som ett krav på
handling utan på sinnelag. ”Det (samvetet) nöjer
sig aldrig med att säga ’du skall’ utan säger
dessutom något vida mer ingripande, nämligen
’du skall vilja’.” Denna karakteristik är en
träffande beskrivning av vissa samvetstyper,
sekteristiskt utformade; människor som trots
goda gärningar och ihärdiga försök att
undertrycka bland annat sitt driftliv, känner ”den
onda viljan, djävulens röst” inom sig. Det
förefaller sannolikt att människor med denna
samvetstyp lätt blir neurotiker. Men
Törngren gör denna speciella samvetstyp
allmängiltig, och på detta uppenbara felslut bygger
han sin tes om samvetets och moralens
generella skadlighet.
Övermoraliska människor är i regel
skadligare och i alla händelser mycket
obehagligare för sina medmänniskor än omoraliska.
Att en hypertrofierad moralisk känsla — tron
på den egna moraluppfattningens absoluta
giltighet, tendensen att döma och fördöma
medmänniskorna, att överallt lägga
moraliserande synpunkter — är en livsförvrängande
styggelse; det är en uppfattning som Törngren
delar med Jesus av Nazaret och flera av
kristendomens stora. Moraliserandet kan otvivelaktigt
betecknas som en sjukdom — och Törngren
har givit flera goda diagnostiska bidrag.
Man kan då bara beklaga, att det kapitel
som behandlar motåtgärderna, den nya
epokbildande behandlingen av neuroserna,
moralsjukdomens terapi, blivit så knapphändigt. Inte
så mycket som ett enda exempel på förloppet
av en behandling har givits. Kärnan i hela det
pseudofilosofiska och psykologiserande
resone-mangsemballaget, det man egentligen ville veta,
det som skulle motivera boken, finns där inte.
Som av ovanstående torde framgå, saknar
boken inte förtjänster. Till dessa
glädjeanledningar hör bland annat många skarpa och
snärtiga formuleringar samt flera genomtänkta
och väsentliga avsnitt, vilka kommer läsaren
att dubbelt beklaga den protestnegativistiska
komplexbundenhet, som nu hindrar Törngren
att ge vad han eljest borde kunnat. Med
protes tnegativismen sammanhänger en speciell,
i sin oförställdhet nästan avväpnande
uppriktighet. Företalet är redan citerat.
Slutkapitlet handlar om hur författaren, sedan boken
822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
