Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fries, Carl, Bäverland; Wesslén, Stig, På lapplandsfjällen bland björnar; von Rosen, Björn, Gröna kammarn, anmälda av Sven Barthel - Dahlberg, Gunnar, Arv och ras, anmäld av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gammalt bäverland”. Glimtar som under
skildringens lopp fogar sig samman till en rikt
levande bild av djuren i landskapet och även
låter ana ”ett och annat led i det djupa och
oändligt förgrenade sammanhang som
existerar mellan olika livsformer och betingar den
fina balansen i naturens samhälle”.
Skildringen kompletteras som alltid hos
Fries av utsökta fotografier, i lika grad vackra
och talande. Som helhet är ”Bäverland” med
sin förening av gediget kunnande, fin
iakttagelse och lyrisk känsla en verkligt god
naturbok, som har utsikter till att med tiden räknas
till de klassiska i sin genre. Till på köpet är
den relativt billig.
Stig Wesslén har föresatt sig att på film
föreviga den svenska björnen i frihet i
Lapplands fjällvärld. Det har tydligen lyckats
honom över förväntan, men resultatet kostade
åratals mödor. Om dessa mödor handlar hans
bok till drygt två tredjedelar, vilket är alldeles
för mycket. Hälften hade varit nog för att
i tillräcklig grad stegra läsarens spänning. Som
det nu är, hinner man tröttna på boken, innan
man är framme vid björnarna (som
författaren alldeles i onödan envisas med att kalla
lurviga bestar, okrönta drottar och dylikt).
Wesslén är inte tillräckligt mycket skribent för
att förmå variera landskapstemat och hålla
intresset uppe för sin egen person. Skildringen
blir långrandig och fylld av upprepningar,
och det är synd, för de avslutande kapitlen
om möten med björn och arbetet med
filmningen har ju sin spänning och sitt intresse.
Wesslén lyckades få goda bilder dels av en
familj på hona och tre ungar, dels av en ensam
gammal slagbjörn, som i lugn och ro låg och
åt på ett renkadaver under upptagningen.
Filmen bör alltså vara grann, och det är ju
huvudsaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
