Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Hans namn är legion - Uppvaknandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS NAMN ÄR LEGION
ensamme vandraren. Stegen ekade bakom hans
rygg och hetsade honom att påskynda takten:
det var, som hade det icke varit hans egna
steg, utan en främmande varelses, en fiendes,
en förföljares. Han trodde eller bättre: utan
att tro det (ty intelligensen var intakt) hade
han den ofrånkomliga förnimmelsen att han
var eftersatt av hemliga poliser, mystiska
spioner, utskickade rättstjänare, försedda med
revolvrar, handklo var och häktningsorder; en
av dessa hade nu kommit honom på spåren
och växte för hans inbillning till ett
demoniskt väsen, en metafysisk kunskapare med
blickar, som brände honom i nacken och ett
hånleende, som kröp ned innanför hans krage
och gick som iskalla kårar utefter ryggen. Han
sade sig, att detta var idel haltlösa
alkohol-och abstinensfantasier; ändå visste han med
ett vetande, som uteslöt varje tvivel, att
förklaringen var ofullständig och ovidkommande,
ja, bedräglig och lögnaktig, att hans känsla
motsvarades av en förborgad verklighet, vida
mer förfärande än de otympliga bilder, de
plumpa gestalter den iklädde sig, den triviala
allegori som den lånade en del av sin fasas
realitet.
Hur länge hade han strövat omkring? Var
hade han varit? Genom vilka gator hade han
stapplat och vacklat fram eller tumlat
besin-ningslöst, när furierna ansatt honom? Mot
vilka husmurar hade han lutat sig, uppgiven
och flämtande? Nu befann han sig oförtänkt
i Engelska trädgården, planlöst irrande genom
den väldiga parken, där det snyftade och
brusade av nakna grenar i mörkret och ett
sparsamt lyktsken här och där skymtade mellan
bok- och poppelstammar, byggde upp osaligt
vaggande, bleka fondkulisser och försilvrade
korta stycken av vägen. Understundom hörde
han sorlet av rinnande vatten, stod ibland
lutad mot träräcket av en buktande bro och
kunde kanske också otydligt urskilja flyktiga
strimmor, glansdagrarnas hastigt uppblänkande
och försvinnande lek i den svarta
skuggrörel-sen där nere. Men ofta kunde han icke se
handen framför sig, han fick akta på varje
steg och noga känna sig för, där han gick
med försiktigt utsträckta armar och blinda
fötter. Då och då hände det, att ett förspikat
och tillbommat lusthus, gengångaraktigt belyst
av en enslig lykta, dök upp mellan träden: en
spöklik fasad, några doriska pelare, en trappa
med stegen täckta av sammanblåsta löv. Han
stannade vid den vidsträckta fågelsjön, som
nu var utdöd, och såg hän mot
sommarrestaurangen på andra sidan, mot dess tomma, av
en sömnlös båglampa ödsligt belysta terrasser
och verandor. Och det var som skymtade han
ett flackande återsken av forna vattenfester,
transparenta båtflottiljer med bleknade
lanternor, overkligt brinnande marschaller, ett
skuggspelsaktigt människovimmel på stranden
och vid restaurangborden. Det rådde ett
tum-mel av festlig uppsluppenhet, men endast som
hägring och bedräglig synvilla, och under det
dröjande intrycket av nattens drömmar gav
han det ett oblygt och orgiastiskt tycke. Han
såg grupper av hejdlöst drickande vålnader,
genomskinliga par, sittande med kind mot
kind, döda ögon, som drunknade i varandra,
och spökhänder, vilka trevade under bordet
efter den magiska punkten mellan korsade eller
åtskilda kvinnolår. Med vidgade näsborrar
insöp han den kranka doften av lysten
overklighet och glömde för några fattiga ögonblick
sin belägenhets jämmer. Ty könets hemliga
rörelser och trolska lek är det sista som dör,
det överlever länge en människas själsliga ruin
och andliga nederlag. Dess lust glimmar under
askan, yr genom de grusade gemaken, myllrar
under de nedfallna bjälkarna, går som ett rop,
en vissling, ett hemlighetsfullt luftdrag genom
de brustna valven, eggas av skymtande bilder,
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
