Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge - Anmälda böcker - Tschudi, Stephan, Tross alt - Eidem, Odd, Uten fane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NORGE
folklivet bildar ramen till en djupgående
psykologisk människoskildring, där de religiösa
upplevelserna ha en realitet, en konsistens som är
sällsynt i modern litteratur. Det är på det hela
taget en bok som på alla sätt håller måttet.
Det är inte ofta en pristävling får så lyckligt
resultat.
Även den andre pristagarens bok är bra.
Den är skriven av en ung präst, Stephan
Tschudi, heter ”Tross alt” (Lutherstiftelsens
forlag) och handlar — naturligtvis, höll jag
på att säga — om en ung präst. Boken
karakteriseras bäst med ett enda ord: hederlig. Det
finns inte ett enda ord mer i den än vad man
känner författaren kan stå för. Det gör att
man hela tiden vet sig stå inför realiteter,
Tat-sachen. Denna klara, nästan stränga realism
i en kristen roman förefaller mig tidstypisk
och lovande. På den grundvalen kan man
bygga upp något som håller. Den alltför stora
och lösliga andlighet och sentimentalitet som
har ödelagt de flesta diktverk med religiöst
motiv är i verkligheten en fiende till kristlig
anda.
Det utkom en hel rad diktsamlingar,
däribland en del debutböcker — det börjar
överhuvud komma in nya människor i norsk
litteratur, som det kanske kan bli anledning att
presentera i en egen artikel, när man fått se
litet mera av dem. Jag skall denna gång bara
nämna en: Per Arneberg, som debuterade
med ett litet vershäfte, ”Dagen og natten”
(Aschehoug). Man behöver inte bruka alltför
stora ord om den, något mästerverk är den
inte, den röjer påverkningar från många håll,
men grundintrycket är äkta; jag tvivlar inte
på att det är den mest lovande lyriska debut
vi haft i Norge på några år.
Jag slutar med att nämna ännu en debutant.
Mannen heter Odd Eidem. Han har förut
skrivit en klok och instruktiv bok om tyska
emigrantdiktare. Nu har han utgivit en stor
roman, ”Uten fane” (Gyldendal). Det är en
utpräglat intellektuell roman, nära släkt med
Huxleys. Några av figurerna verka som
abstraktioner och postulater, men det behöver
inte innebära något fel, eftersom han skriver
om människor som leva i abstraktionernas
och den febrila intellektualismens overklighet
— medan deras vardagsliv huvudsakligen
består i att stimulera denna förvirrade
hjärnverksamhet med alkohol och styrka
personernas suveräna frihet med hjälp av erotisk
hämningslöshet.
Det är en bok som är en uppgörelse — en
uppgörelse med till intet förbindande åsikter
och med alla de verklighetsfrämmande
illusioner jag nämnde i inledningen. Alla dessa
människor ha sina system och teorier och
patentmediciner till världens förbättring och
frälsning — i hjärnan. Hjärtat är kallt och
cyniskt, nerverna uppskärrade och
njutnings-lystna, sinnet fyllt av hårt högmod. Pratet går,
svirandet fortsätter dygn efter dygn — det är
den sterila intellektualismens cirkus med alla
de ekvilibristiska systemclownerna på manegen.
Men publiken har övergivit åskådarplatserna
— i all hemlighet hade man länge haft tråkigt,
och plötsligt blev världen sådan att tricken
verkade som hån.
Eidems bok är kanske inte något betydande
diktverk, men den är tidstypisk och
symtomatisk som få böcker.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
