Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Teaterbrev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERBREV FRÄN DANMARK
prov på en komisk karakteriserande talang,
aldrig kommer att se ljuset i tryck, åtminstone
icke med diktarens goda minne.
Som dramatiker har Kaj Munk segrat i
Norden. Kjeld Abell var nära att besegra
världen med ”Melodien som kom bort” — det
gamla spelet om Envar, kallad Larson, fritt
efter Hans Falladas ”Hur skall det gå med
Pinnebergs?” och Poul Henningsens revyer.
Det finns femtio procent gott i Kjeld Abells
första succé, och femtio procent som i varje
fall måste betecknas som mindre hållbart. Med
”Eva aftjener sin Børnepligt” försökte han
att återupprepa succén — litet för bokstavligt.
Men så kom han igen med ”Anna Sophie
Hedvig”, som blev en stor succé både i
Köpenhamn och Stockholm. Det berodde icke på
att ”Anna Sophie Hedvig” är ett stort
diktverk eller ett dramatiskt mästerverk. För att
börja med den dramatiska tekniken så är den
illa dilettantisk. Det dröjer för länge innan
skådespelet kommer i gång och innan det får
sin avslutning. Den begagnar en episk
berättarteknik (kinesisk ask- och ramberättelse), som
till och med faller sönder: ty den gamla
lärarinnan har ju rakt inte kunnat uppleva allt det
hon berättar. Hela scenen i portvaktsrummet
är till exempel onödig och från den tekniskt
givna synpunkten omöjlig. Skådespelet faller
ständigt ner i rent panoptikon och
förstads-melodrama. Uppfattningen av lärarinnan är
ytligt sentimental — med en cynisk bockhov
stickande fram under den svarta kjolen. Om
Kjeld Abell inte var kommunist skulle han
tillhöra den inre missionen. Styckets filosofi
eller moral är den att hat frälsar när
kärleken ställs mot muren. Samma parodi på
evangeliet förekommer i Nordahl Griegs
kommunistiska rabalderkomedi ”Nederlaget”. Anna
Sophie Hedvig är ett helgon som mördar
Bobri-kov i sin kvinnliga rektors gestalt. Ned med
tyrannerna! är handlingens motto. Ser man
efter, är den lilla oansenliga lärarinnan Anna
LECK FISCHER
Sophie Hedvig en nihilist i fårakläder. Tyvärr
är mordet icke ett spår heroiskt. En knuff
bakifrån nedför en trappa. Vilken hjältinna! Och
framför allt: vilket helgon!
Men även om Kjeld Abell varken är en stor
diktare eller en fin dramatiker (om man mäter
dramat efter klassisk måttstock), besitter han
likväl i högsta grad en jlair för teatern och dess
verkningsmedel. Med alla sina fel och
missförhållanden och tendentiösa orimligheter är
”Anna Sophie Hedvig” ett fängslande skådespel.
Om Kjeld Abell går och blir nöjd med sig
själv är han förtappad. Om han förkastar vad
han hittills gjort kommer han både som
dramatiker och skald att fortsätta vägen mot
stjärnorna.
Leck Fischer har i år fått ett skådespel
uppfört på Frederiksbergs Teater. ”1 Lyst og
Nød” heter det. Tidigare har han fått uppfört
och utgivit en problempjäs, ”Barnet”. Vad
han för övrigt skrivit av dramatisk litteratur
kunna vi tillåta oss att bortse ifrån. Det är
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
