Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Teaterbrev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERBREV FRAN DANMARK
sig ute på en campingtur. Båda flickorna vänta
på vad man skulle kalla en glädjande
tilldragelse, om de varit gifta. I andra akten får
man se den ena unga flickans hem. Hon
slungar meddelandet i ansiktet på familjen
samt blir förlåten och gift efter alla
konvenansens regler. I tredje akten återvänder den
andra unga flickan till sitt hem. Fadern är
en berömd bildhuggare och frånskild. Han
tyranniseras av sin hushållerska och
tyranniserar tillbaka. Han dricker tappert och har ett
förhållande till en av sina modeller, som han
skall ha ett barn med. Därmed är hans
välmenta moralpredikan till dottern dömd att
göra fiasko. Dottern vill inte gifta sig med
barnafadern — därför att denne är en ung
man som vill göra sin plikt och hon inte vill
gifta sig med en älskare som av den
borgerliga moralens bud kommenderas till
borgmästaren. Hon drar sig inte heller för att
säga adjö till en ung präst, som hon mött
i första akten, som älskar henne och som hon
kanske också skulle kunna älska, om inte det
stod i vägen att han absolut icke kan
acceptera att hon skall ha barn med en annan.
Det finns inga fosterfördrivningar i stycket.
Alla de ifrågavarande ta konsekvenserna av
sin erotik. ”Ja, vi skal ha’ Børn —
allesam-men. Og saa er der ikke mere Sladder om
den Ting. Punktum — Finale.” Det är inte
alla som vill acceptera denna moral. Så länge
den härskar är det dock icke alldeles galet.
Man skall föda de barn man skall ha — och
man skall inte gifta sig utom av kärlek. Det är
visst inte någon helt dålig moral.
Till sist skall nämnas Svend Borbergs nya
skådespel ”Synder og Helgen”, som hade
premiär på Det kongelige Teater i november.
Svend Borberg är en mycket reflekterande
dramatiker. Hans första skådespel, ”Ingen”
(1920), byggde på en gammal god idé, och
spekulationen fördärvade intet väsentligt för
det dramatiska. Skådespelet nummer 2, ”Circus
SVEND BORBERG
juris”, som uttryckligen kallas för ett
”Tankespil”, var överbelastat med spekulation. Stycket
nummer 3, ”Synder og Helgen”, kallas en
tragedi. Det är ett melodrama över
litteraturhistoriska typer och motiv, tunt och föga
originellt i sin spekulation, men med sinne för och
utnyttjande av teaterns ytligaste
verknings-medel: de tjänstgör som barmhärtighetens
mantel — men hålen äro så stora att det
utsvultna skelettet grinar igenom på långt håll.
Stycket föll igenom på Det kongelige Teater
— både hos kritiken och publiken.
Författaren har fått idén att sammanföra
Don Juan och Don Quijote på scenen. De äro
bägge idealister: de söka det absoluta. Men
Don Quijote nöjer sig med drömmen om
kvinnan, och han blir relativt lycklig på sin
livslögn. Don Juan är realist. Han korsfäster
kvinnorna för sin dröm om den enda oberörda
kvinnan, från evighet till evighet bestämd för
honom och honom allena, hans själs andra
hälft, inkarnationen av Guds löfte till honom
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
