Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Enckell, Rabbe, Iokasta, anmäld av Johannes Edfelt - Björling, Gunnar, Det oomvända anletet, anmäld av Johannes Edfelt - Enckell, Olof, Vakt i öster, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Redan den inledande kören kan ge en
föreställning om den stränga och ändå smidiga
rytmiken i Enckells lyriska stil samtidigt som
den ger en bild av poetens inlevelse i sitt ämne:
O Zeus, vad du anbefaller
klart för vårt öga står. Aldrig än
tvekan oss i tvivel ställt om dina domars rätt.
Allt du oss gav: ordning, välstånd,
samhällslagar — Dyrast dock av allt:
en fast, orygglig sedelag.
Hon är blocket som hjälper oss
lyfta de tyngsta bördor. Långsamt
kvaderstenen fattar hon och lägger
lugnt till vila på dess rätta plats.
Hon är andan som templet rest
till din ära.
I högtidliga strofer fastnaglar diktaren sedan
Laios’ ångest och ställer oss för ögonen
lo-kastas stolt trotsiga hållning. Och inför vår
blick sker så handlingen före handlingen, den
ödesdigra inre förberedelsen. Slutkören
inpräntar denna visdom:
O människosläkte!
Lika länge som fuktig lera
sammanbinder sten vid sten, men torkad
låter muren rasa, lika länge
dina blodsband, sedelagar hålla.
Är det väl därför din sorg
besvikna fäder för med sig i graven?
I alla rämnors djup slår hoppet rot
hos nya släkten.
Johannes Edfelt
En oomvänd
GUNNAR BJÖRLING: Det oomvända anletet.
Söderström & Co. 1939. Fmk 50:—.
Den finländske lyrikern och aforistikern
Gunnar Björling betecknar sig i sin senaste
bok med stolthet som en ”oomvänd”. Sina
ideal anser han sig med andra ord ha
förblivit trogen: för tidens neurotiska konvertiter
känner han tydligen endast ett med medlidande
blandat förakt.
Men vari bestå då de idéer, som han
oföränderligt bekänner sig till? Det är inte så lätt
att bena upp den frågan. I sin lyrik, vars
dunkel alltjämt är jämförelsevis
ogenomträngligt, kommer han lika litet som förr läsaren
öppet till mötes. Denna natur- och
kärlekslyrik, som vill ge uttryck för en extatisk
helhetsupplevelse, är alltjämt lika kabbalistiskt
invecklad, lika syntaktiskt förvirrad. Den liknar
mest av allt brustna rop, flikar av sång, abrupta
anslag.
Men den poetiska glöd, som brinner i dessa
tragiskt splittrade rader och gripna
stamman-den, är också lika litet som tidigare att ta
miste på. Och understundom lyfter sig den
björlingska lyriken till det drömlikt suggestiva
uttrycket:
Det oomvända anletet skall gunga på vågorna
hemligt och länge
en båt flyger fram över årorna, åran rutschar ner
och kastar oss i vattnet
båt surrar ut, ingen hjälper oss mera
ett bogspröt för an över sommams gyllne vatten
det oomvända anletet skall gunga på vågorna
hemligt och länge.
I sina aforismer och meditationer utvecklar
Björling på ett mer direkt sätt sin världsåsikt
och sin livskänsla. Han är pragmatiker och
relativist. Någon absolut instans vill och kan
han ej veta av. ”Vi ser i en postulerad sådan
ett sidosprång, genvägar som i själva verket
är avvägar, villospår, rent av förräderier mot
de högsta värdenas princip. Kan vi ej
tillfredsställas med vår lösning av livets problem, så
får vi nöja oss ändå.” — ”Vi bygger på livets
faktum och på kärlekens faktum. Vi må stå
andligen fria och oberoende och välja våra
auktoriteter med hjärta och förnuft.”
Att vara en fri människa och göra vad ens
ande kan tillåta sig i vårt liv sådant det är —
det betyder för Björling en värdig hållning.
”Vi följer våra relativa mänskliga värderingar,
och några absoluta mått erkänner vi ej. Och
vi bör inte ha godkänt. Vi vill inte resa upp
en ’tro’ mot ’tro’ i mening av tanke mot tanke.”
Sådan är alltså kontentan av denne
egendomlige diktares filosofi, utvecklad med kraft
i hans senaste aforismer. Johannes Edfelt
Aktuell resebok
OLOF ENCKELL: Vakt i öster. Vandringar
i Gränskarelen. Natur och Kultur. 1939.
11:—.
Olof Enckell har ett mycket gott namn som
skildrare av främmande miljöer. Hans böcker
om Korsika och Irland hör till dem man
gömmer och inte glömmer, personligt upplevda,
sakligt vederhäftiga och mycket mer än
välskrivna. Nu har han — sommaren och hösten
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
