Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - von Linné, Carl, Fyra skrifter, anmäld av Georg Svensson - Corneille, Pierre, Martyren Polyeuctus, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
haft tillgång till de ursprungliga stilsorterna,
och när man sökt komma dem så nära som
möjligt har man måst tillgripa stilar, som
varken äro gamla eller nya utan blott omoderna.
Det hade varit bättre att frångå försöken till
anslutning i detalj för att i stället eftersträva
ett helhetsintryck av originalens karaktär, så
långt nu detta hade kunnat gå med avvikelse
från dessas format och papperssort. Allra bäst
hade dock varit att låta alla hänsyn till
linneansk typografi fara och anpassa
typografien efter illustrationsmaterialet, som
varken till teknik eller stil har någonting med
sjuttonhundratalet att göra.
Harald Sallberg, som svarar för bokens hela
utstyrsel, har i dessa illustrationer och vinjetter
avlagt ett mästarprov. Han har tagit upp den
gamla trästicks- eller trägravyrstekniken, som
för något över hundra år sedan uppfanns av
engelsmannen Thomas Bewick och först
lanserades i ett verk om Englands fåglar. Tekniken
blev ju sedermera adertonhundratalets
populäraste illustrationsteknik vid sidan om
litografien, och efter att ha trängts ut av
fotomekaniska metoder har den på nytt upptagits
för konstnärligt utsmyckade böcker i England.
Amerika, Tyskland och på många andra håll.
Det är närmast till engelska förebilder som
Sallberg ansluter sig, och han står dem inte
efter. Med fulländad behärskning av det
ingalunda lätta förfarandet och med djupaste och
finaste insyn i naturens underbart rikt
förgrenade värld har han avbildat några detaljer
av den ”tapet af de dråpeligaste Undervärk
hopvirkad”, varmed jordgloben enligt Linné
är betäckt. Fjärilar, trollsländor, fåglar, fiskar,
snäckor, örter och träd bilda på dessa blad
dekorativa mönster av den mest tjusande
verkan, ibland så att säga lagda under
förstoringsglaset, ibland sedda i sammanhang med
ljuvligt svenska landskapsutsikter. Att varje
enskildhet dessutom är sakligt riktig kan man
utgå ifrån — något annat hade varit en
hädelse i detta sammanhang. Den moderna
svenska grafiken, för vilken Sallberg är en så
förnämlig representant, besjälas faktiskt av en
linneansk anda i sitt kärleksfulla intresse för
naturens detaljformer och sin poetiska
sensibilitet. Denna Linnéillustrering bär prägel av
självklar mognad, av befryndade själar som
funnit varandra ovan seklerna. Man kan inte
nog uttrycka sin tacksamhet mot Bibliofilsäll-
skapet för att det haft blick för den lyckliga
kombinationen och möjliggjort en grafisk
svit, som alltid skall behålla en plats i svenska
hjärtan. Har man sagt så mycket kan man
också tillägga att inga än så motiverade
typografiska invändningar förmå fördunkla detta
bokverks värmande skönhet. Georg Svensson
Corneille på svenska
PIERRE CORNEILLE: Martyren Polyeuctus.
För svensk scen av Ivar Harrie.
Gebers. 1939. 3: 75.
Av den franska
sextonhundratalsklassicis-mens två största tragöder, Racine och
Corneille, har den förre visat sig utöva den större
attraktionen på nutidens människor. Orsaken
är också lätt att utlista: hans psykologi är
finare, mer invecklad och schatterad, hans
lyriska retorik mer smältande och smidig. Det
skulle emellertid ske en uppenbar orätt, om
man för hans skull satte Corneille i någon
sorts skamvrå, ty också om denne är mer
puritansk och sträv, mer kärv och hård än sin
kollega, ligger i själva arten av hans patos
något i sin oböjlighet imponerande, och
därtill kommer att hans versifikatoriska dräkt i
all sin ståtlighet alls inte är någon
ogenomtränglig stålrustning utan tvärtom har något
av en damascenerklingas spänstighet.
Det var, säga litteraturhistorikerna,
Chateau-briand som genom sin hänförelse för
Cor-neilles Polyeucte återställde dess anseende,
som blivit åtskilligt skrupensat av
upplysningens tongivande män, sådana som Voltaire
och Lessing; och sedan Chateaubriand
avgivit sin kärleksförklaring har detta Corneilles
verk visat en stadigt stigande kurva i fråga
om popularitet.
På ett sätt — genom koturnerna och själva
den heroiska åtbörden — är Polyeuctus nog
i alla fall åtskilligt främmande för en
modern betraktare; ur en annan synvinkel är
detta drama märkvärdigt aktuellt. Det är ju
till sitt innehåll ett kristet martyrdrama, och
på martyrer lider som bekant vår tid ingen
nämnvärd brist. Polyeuctus, den av
huvudpersonerna i detta drama, vilken fått ge
tragedien dess namn, är heller inte den allt
dominerande av dramatis personæ. Den som om-
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
