Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Corneille, Pierre, Martyren Polyeuctus, anmäld av Johannes Edfelt - Huxley, Aldous, After Many a Summer, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
värves av det mest intensiva ljuset är i själva
verket hans maka, den dygdädla Paulina, som
tillbakavisar den man som en gång vunnit
hennes hjärta, romaren Sverus, för att i
stället så småningom gripas av makens,
statsfienden och kristianen Polyeuctus, hjältemod,
rätlinighet och slutliga martyrdöd.
Omkastningen sker realiter, då hon genom sin mans
exempel gripes av den gudomliga extasen och
övergår till kristendomen, den statligt
förföljda sekten. Så bevittna vi i hennes gestalt
nådens verkningar. Det är styckets huvudtema.
Om Ivar Harries svenska tolkning, ganska
förkortad, av detta drama ville man i stort
sett upprepa, vad som här tidigare sagts om
hans försvenskning av Racine, nämligen att
den är utomordentligt smidig och levande.
Det märks granneligen, att denne översättare
inspirerats av sin uppgift att ge två av den
franskklassiska tragediens stormän en värdig,
skön och otvungen svensk språkdräkt. Skulle
man i föreliggande fall framställa några
anmärkningar, så gälla dessa mera bagatellartade
ting, nämligen sådana då och då
förekommande rim som ”altaren :kärleken”. Sådant
klingade, eller ansågs klinga, fulltonigt på
exempelvis Atterboms tid, men en nutida
läsare finner onekligen dylika rim en smula
fattiga, där han eller hon inte finner dem
rentav oegentliga. Johannes Edfelt
Huxleys nya bok
ALDOUS HUXLEY: Af ter Many a Summer.
Chatto & Windus. London 1939.
7 s. 6 d.
Det märkligaste med Aldous Huxley är att
hans intellektuella livaktighet förenat sig med
verklig utveckling. Vad som förr hotade urarta
till intellektuell självtortyr, till ett slags
nihilistiskt martyrium, har nu blivit till en positiv
livskritisk metod. Det är själva den
intellektuella passionen som fört honom till en
anti-mekanisk, antimaterialistisk, religiöst fördjupad
övertygelse. Det är inte ett steg i blindo,
i reaktionär panik, utan en akt av högsta
medvetenhet. Han bryter inte med tjugutalets
strävanden inom liv, litteratur och psykologi (en
insats av oöverskådlig betydelse), utan för
dem vidare under djärv omgestaltning. Han
hör inte till dem som plötsligt skyndat sig att
glömma förra världskrigets lärdomar för att
kasta sig huvudstupa framför gamla
avgudabilder.
Huxley är inte bara tänkare, utan också
diktare, med en obestridlig förmåga att skapa
figurer och situationer. Hans romaner är
numera mindre än någonsin riktiga romaner,
men det är bara som sig bör. Riktiga
romaner kan inte längre skrivas av annat än
fäsörer. Den riktiga romanens tid är förbi:
vi befinner oss mitt i ett upplösningens skede.
Upplösning, sönderdelning, kaos är nu det
nödvändiga, det ofrånkomliga och därför det
förtjänstfulla. Därav härleder även motståndet
mot den moderna litteraturen: man vill ha
det förflutnas helgjutna verk i en tid då
upplösning är den drivande principen.
”After Many a Summer” utgör en förening
av drastisk satir, förkunnelse och skräckroman.
Det är en sammansättning som är typisk för
den nuvarande Huxley: den rymmer hans olika
sidor, hans passerade såväl som hans aktuella
ståndpunkter. Jeremy Pordage, bokens
skeptiske estet, har lånat åtskilliga drag framför
allt från den tidigare Huxley. Han är
bevandrad i litteraturen men bortkommen i
verkligheten, alltid besvärande medveten om sig själv,
sin oansenliga åldrade uppenbarelse, sin
flint-skalle, sin flöjtröst, sitt abnorma beroende av
modern. Han hör till dem som ”vaccinerar sig
själva med sin egen löjlighet”, för att inte
reagera så häftigt mot att andra finner dem
löjliga. Under den älskvärda försyntheten
döljer han sin lilla epikurism och
självuppskattning, sin lilla realistiska ambition att ta
varje sak för vad den är och inte göra sig
onödiga bekymmer. Hans förtjänst är negativ:
han är oförarglig, han gör föga skada. Och
det är enligt Huxleys nutida mening det bästa
som kan uppnås på det rent mänskliga planet.
Jeremy har av en kalifornisk oljekung
införskrivits från England för att ordna några
på en slump inköpta adliga familj epapper.
Hans roll blir övervägande betraktarens: att
jämföra och kritisera, chockeras och roas.
Stoyte, oljekungen, är bland annat ägare till
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
