Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Morgan, Charles, Porträtt i en spegel, anmäld av Holger Ahlenius - Bentley, Phyllis, Från fäder är det kommet, anmäld av Ruth Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och bortkommen bland de självsäkra
världs-människorna utan kan betrakta dem med
överlägsenhet och medlidande; han vet sig vara
en av de utvalda. Nu återförenas han också
med Clare, och deras kärlek når sin fullbordan
— men därmed också sin gräns. Clare är för
honom inte längre en kvinna av kött och blod
utan en inkarnation av hans egen
skönhets-dröm. Skönheten själv kan inte porträtteras
och inte — ägas. Kärlekens verklighet, liksom
konsten, kan aldrig bli mer än en bleknad
avglans av den eviga idén. Eros bor hos den
som älskar, inte hos den älskade. Men överallt
i kärleken och konsten är skönhetens idé alltid
närvarande som ledstjärna för vår längtan och
som hemlig inspiration; Clare Fullaton går
bort från Nigel, men den unga flicka han
en gång älskade kommer alltid att vara kvar
hos honom och leva i hans verk. Hon har
vuxit till hans genius. Saken har också en
psykologisk sida: den starkt fantasibegåvade
människans konfrontationer med verkligheten
äro alltid smärtsamma, medföra alltid
besvikelse och känslan av något halvt och
ofullkomligt.
Charles Morgan har berättat denna historia
om ungdomlig kärlek och skapardrift i den
serena stil, skälvande av inre gripenhet och
intensitet, som är honom egen. Känslan av
helgd och allvar, av ädel extas och
översvinn-lig längtan är naturligt legerad med
förandligad sensualism och saktmodig humor. Ett
par bifigurer som gamla miss Fullaton och
den sjuka flickan Agatha, som älskar Nigel
med en hopplös kärlek, äro tecknade med ett
slags öm spjuveraktighet, som inte utesluter
psykologisk skärpa. Mindre individualiserade
äro däremot de båda huvudpersonerna, men
detta motiveras ju redan av deras ungdom och
av att de snarast skola betraktas som
prototyper. Om det konstnärliga skapandets väsen,
dess fröjder och kval, och om skaparkallets
höghet har denna subtila bok mycket att
förmäla, som skänker själva berättelsen
fördjupad betydelse och innebörd.
Om översättningen är att säga, att den inte
tycks uppvisa några rena felaktigheter men
ändå på något sätt gör intryck av —
översättning. Holger Ahlenius
En fabrik och tre
generationer
PHYLLIS BENTLEY: Från fäder är det
kommet. Översättning av Louis Renner.
Tiden. 1939. 8: 50.
”Vila i frid, far, jag ska inte bli lik dig!”
Om mottot klingar argt och aldingtonskt så
är förordet desto lidelsefriare. Phyllis Bentley
är en vetenskapligt arbetande författarinna,
hon preciserar noggrant både vad hon velat
åstadkomma, en helhetsbild av sin egen
generation, den metod hon därvid använt, hon har
sammansatt porträtt ”avsedda att vara typiska
för sin ort, sin klass och framför allt för sin
tid”, och slutligen vad som föranlett
ämnesvalet. Den isoleringsfrämj ande victorianska
uppfostran har för Phyllis Bentleys del lyckats
komplett. I stället för ett av skogens träd tror
hon sig vara den ensamma furan på heden. —
Dess bättre är själva romanen mindre
pretentiös än förordet. Någon ny förklaring till
att den generation av engelsmän, som nu är
medelålders ”var vad den var och gjorde vad
den gjorde” innehåller den näppeligen. De
hållfasta familjebanden — en sorts
bläckfiskarmar utgrenande sig ur navelsträngen —- suga
musten och företagsamheten ur årsklasserna
kring sekelskiftet. Temat är så välkänt, att det
nästan fått folkvisekaraktär. Två familjer, en
högkyrklig och socialt strävande, en
lågkyrk-lig och självbelåten få bestå texten. De äldre
medlemmarna av familjerna Armistead och
Hinchliffe förakta och ogilla varandra
inbördes, men den materiella grunden för deras
skilda slag av högfärd är gemensam. Den
elegante herr Armistead tillverkar kläde i ena
ändan av Blackshawfabriken, den respektable
herr Hinchliffe färgar och appreterar varan
i den andra. Konjunkturerna på
klädesmarknaden, väl avlyssnade, spela en betydande roll
i deras utveckling. I inledningskapitlet gräla
kompanjonerna om de nyanskaffade
bristfälliga gasmotorerna, medan skorstenen rasar
i det rum, där mrs Armistead nyss fött dottern
Laura. Den blyge brodern Ludo vågar sig inte
fram med det brådskande budet till pappa. På
denna uraktlåtenhetssynd och dess möjliga del i
moderns död syftar stora syster Gwen då och då.
Torr och tidigt färdig är det hon som
representerar Familj eauktoriteten hos Armisteads.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
