Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Bentley, Phyllis, Från fäder är det kommet, anmäld av Ruth Hedberg - Rodocanachi, C. P., En galen präst döpte honom, anmäld av Ruth Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Hos Hinchliffes är det själva den lågkyrkliga
trångsynen, gjord ofelbar i ett ”rätt” äktenskap.
Vänskap, äktenskap och även kärlek binda
de båda familjernas sex ungdomar samman
i en ganska trasslig härva. Praktiska Gwen
olyckliggör till en tid sin andlige motpol,
pacifisten Frederick. Den kyska och lite
blåstrum-pigt artistiska Laura förstår, sedan han stupat
i kriget, att hon älskar Edward, som har ett
barn med en fabriksflicka, till vilket den
blivande munken Ludo uppger sig vara far.
Detta barn blir med tiden kommunist och
förenar sina öden med sin kusin, Fredericks och
Gwens dotter, vars bror är fascist. Samtliga
tidstypiska åsikter måste få representanter
inom familjekretsen och kollidera med varann;
allt enligt planen. Författarinnan har samma
svårigheter som den artistiska Laura: ”hon
kunde inte komma till rätta med den nya
generationens konturer, pennan slant på något
sätt, när hon skulle forma de främmande
ansiktena”. Så mycket mera hemmastadd är
hon bland förkrigsmänniskor. Barndomsmiljön
är återgiven med ett myller av smådrag, de
välla ymnigt och naturligt fram och täcka
alldeles kompositionens Gunnebostaket.
Hustyrannen Gwen till exempel är nog fallen för
överdrifter, men Phyllis Bentley överdriver
inte i sin tur. Både Gwens uppfostran och
Lauras och Ludos sätt att reagera emot den
skildras absolut ressentimentfritt.
Verklighets-intrycket blir överväldigande. Där den
vetenskapliga sanningslidelsen samgår med levande,
oavsiktlig kunskap når Phyllis Bentley högt.
Hennes naturliga temperamentslöshet blir till
en upphöjd egenskap och tjänar ett
konstnärligt syfte. Fastän hon helt försmår hjärteknep
och vackrare vardagsvara, känner man
hemtrevnad i Blackshaw House. ”Den gamla goda
tids”-stämning vari man numera läser
förkrigsskildringar bidrar givetvis — världskriget
i litterär framställning har börjat verka happy
end! Ruth Hedberg
Synkoperad odyssé
C. P. RODOCANACHI: En galen präst döpte
honom. Översättning av Margareta Suber.
Hökerbergs. 1939. 6: 75.
”Då en grek blir bokligt bildad förstår han
föga.” ”En galen präst döpte honom” är en
strålande illustration till denna Rodocanachis
tes. Han har velat göra en bok om den
möderne greken, och han har försäkrat sig om
det bästa material. Namnet till sin hjälte tar
han från forntidens berömdaste grek och
modellen från sin samtids. Sir Basil Zaharoff,
kanonernas herre, ”den mystiske européen”,
uppträder alltså här under namnet Odyssevs.
Zaharoffs upplevelser voro ju både rikhaltiga
och äventyrliga nog för att förse en författare
med stoff till en bok. Rodocanachi har
emellertid inte funnit dem tillfyllest; han plockar
vapenkungens dossier full med
ovidkommande papper: lösryckta blad ur
resebeskrivningar och skildringar av
infödingarnas liv, klipp ur uppslagsböcker om
svampfiskarnas yrke och annat smått och gott.
Som en liten tragisk piffpoäng dyker
Gor-dons bleka huvud upp på ett spjut vid
Kar-thum. Kanske för att blanda bort sin
oförmåga att ge en sammanhängande bild av
människan Odyssevs anknyter författaren
oavlåtligt till grekisk mytologi och litteratur.
”Sokrates’ logik, vilken det var omöjligt att
han skulle stå helt och hållet främmande för”,
säger Odyssevs, att om det finns ett roder, så
måste det skötas. Sunda förnuftet kunde
också sagt det, men Rodocanachi anser icke
det sunda förnuftet klassiskt. Helt annorlunda
ställer det sig med Homeros, Sokrates och
Platon! Hur var det John Chronschough sa
om de klassiska citaten? De förskaffa oss de
obildades beundran och även de högt
bildades aktning.
Rodocanachi vill emellertid inte bara
imponera, han vill roa också. Man kan inte ta
miste på hans allvarliga föresats i detta
avseende. Stilen är full av spirituella
krampryckningar och krystade paralleller med
Olympens alla gudar, vittnande högt om
författarens ärliga ambition. Resebeskrivningarna
återberättas i Münchhausenmaner, och
framställningen i övrigt fuktas frikostigt med de
saftiga svordomar, som stå de moderna
grekerna till buds. ”Du djävulens strumpa”, ”må
djävulen taga din fader”, ”din moders mjölk
rinner ur dina näsborrar”. De stående
epiteten har den senaste Odysséns upphovsman
icke tagit upp från sin antike föregångare.
Han har i stället stående skämtsamheter som
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
