Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lewenhaupt, Adam m. fl., Från gamle kungens tid, anmäld av Carl-Gustaf Thomassson - Adelswärd, Louise, Grevinnorna på Stjärnorp, anmäld av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
het och opersonliga stelhet. Prins Wilhelms
skildring av Oscar II:s deltagande i
barnbjudningarna på slottet bekräftar detta.
Ur rent litterära synpunkter tar friherrinnan
Louise Adelswärds bukett till minneskransen
priset näst efter prins Wilhelms bidrag; hennes
lilla berättelse, träffande kallad ”En sagans
kung”, är en betagande, icke minst med
hänsyn till tidsfärgen övertygande skildring.
Vår vittberömde Sven Hedins erinringar om
sin ungdoms med allt skäl dyrkade konung och
vän äro som allt vad denne författare skriver
livligt och åskådligt framställda och även av
stort intresse, i detta fall givetvis främst ur
historiska och personhistoriska aspekter. Hedin
publicerar bland annat flera synnerligen
belysande biljetter och brev från kungen, som
visa dennes intresse och omtanke, när det
gällde den unge forskningsresanden.
Författarens vana att alltid placera sin egen person
i centrum är vid det här laget knappast ägnad
att chockera och torde också tagas med ro av
de flesta — hans stora egenskaper motivera
detta.
Greve Lewenhaupts egna tre bidrag, varibland
icke må förglömmas hans utomordentliga
porträtt av riksmarskalkarna under Oscar II, greve
Gustaf Adolph Sparre och friherrarna Gillis
Bildt och Fredrik von Essen, tre karlakarlar
av ovanlig ädelhet och resning, äro också
förstklassiga. Stort och självständigt värde ha
även den 1907 avlidne kabinettskammarherren
greve Otto Cronstedts dagboksanteckningar
från kungaparets resa till England, Belgien
och Holland april—juli 1881 liksom
professor Olallo Morales’ och överinlendent Gunnar
Mascoll Silfverstolpes bidrag om kungens
relationer till musiken, respektive konsten.
Lektor Gustaf Jacobson har skrivit en
inledande återblick över Oscar II :s regering och
den saknar ej förtjänster, även om kapitlet
om Norge blivit något för uppslagsboksmässigt
kronologiskt och hopträngt; den norska
vänsterns skapare och främste banerförare under
en följd av år hette för övrigt ej Jakob utan
Johan Sverdrup (sid. 20).
Ett verkligen lyckligt grepp av greve
Lewen-haupt är att han avslutat denna tilltalande
antologi över Oscar II med några utdrag ur
den genialiske lundaprofessorn Johan C. W.
Thyréns litet pompösa och därför även
tidstypiska men framför allt bländande
snill
rika tal till konungens minne. Greve
Lewen-haupt nämner ej, att talet hölls den 7 mars
1908 i Lunds universitets aula, som för övrigt
var fylld till bristningsgränsen. Tilläggas kan
också, att talet anses vara ett av de förnämsta
Thyrén någonsin höll, och det vill inte säga så
litet. Han och möjligen den ävenledes
framlidne prelaten Sam Stadener, som för resten
i egenskap av kyrkoadjunkt i Malmö S:t Petri
kyrka höll en ståtlig ”likpredikan” över
konungen den 22 december 1907, äro de enda
i modern tid i vårt land, som kunnat ta upp
tävlan med Oscar II som vältalare.
Slutligen en historia om kung Oscars
odödlige vän, generalen greve Sven Lagerberg.
Historien i fråga har den tredubbla förtjänsten
att vara hädisk, relativt okänd samt förefalla
sann. Vid en middag på slottet för Andrée 1896,
året före den olyckliga polarfärden,
avlyssnades efter middagen den redan berömde
mannen med stort intresse av kungaparet och övriga
närvarande. Endast den i hög grad realistiske
och illusionsfrie general Sven föreföll som ofta
annars litet oppositionell och högst obetydligt
imponerad. Plötsligt hör man honom halvhögt
mumla: ”Den där f-n skulle ha smörj, han
kommer att ta livet av både sig själv och
kamraterna” (sid. 158).
Bildmaterialet är intressant, dock ej i så hög
grad som man kunnat vänta sig.
Försätts-planschen av kungen kan väl ej anses
representera något av de bättre fotografierna eller
porträtten?
Man kan ej vara greve Lewenhaupt nog
tacksam för att han, medan det ännu var tid,
tagit initiativet till denna vackra gärd till den
gamle kungens minne.
Carl-Gustaf Thomasson
Ett herresäte
LOUISE ADELSWÄRD, f. Douglas:
Grevinnorna på Stjärnorp. En släktkrönika.
Wahlström & Widstrand. 1939.
10:—.
Anmälaren tvekar inte för sin del hävda,
att svensk litteratur i författarinnan till
”Grevinnorna på Stjärnorp”, friherrinnan Louise
Adelswärd, fått en ny kraft att räkna med.
En berättargåva, som lugnt och stilla, utan
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
