Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Bellman och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGFRID SIWERTZ
brist på system som den tumlande svärmen av
behagfulla infall i sångarens strofer.
Det har ett visst intresse att kasta en blick
tillbaka och se hur olika tider anammat
Fredmans evangelium. För skaldens samtid är
Kellgren symtomatisk, först förnäma
rynkningar på näsan som åt plumpa skillingtryck,
sedan fullkomlig kapitulation i det spirituella
företalet till Epistlarna. Efter Gustav III: s
död hade Bellmanssången en nedgångstid, då
den undanträngdes av enklare bordsvisor.
Egendomligt nog var det först romantiken,
som rätt förstod uppskatta Bellmans snille.
Atterbom lyfte honom med en serie filosofiska
grepp ur de skymmande krogdunsterna och
upp i en luft, som kanske var lite misstänkt
ren. Han skriver på tal om Bellmans humor:
”Dess möjlighet beror på ett eget slag av
reflexionskontraster och på ett eget sätt av
dessas plötsliga upplösning för vår
föreställning och känsla till en fantasilek av glättiga
överraskningar.”
Ja, sådan var denna tids sätt att utlägga den
Bellmanska humorns ljusbrytning. Vi talar ett
mer lakoniskt språk, men stora skäl till
tacksamhet finns dock. Att vi kan vara korta
beror helt enkelt på att andra en gång varit långa
och givit sig tid att reda ut begreppen. Bakom
allt tyskeriet har Atterbom en alldeles ovanlig
grad av hjärtlighet och vidsynthet.
Dessa utläggningar fullföljdes sedan med
stor takt av Gustaf Ljunggren, som bland annat
givit oss en utmärkt exposé av Epistlarnas
typgalleri. Men adertonhundratalet visade också
skalden en annan uppsyn. Bekant är pedagogen
och historikern Anders Fryxells moraliska
för-kastelsedom. Den hedersmannen gör redliga
ansträngningar att trots allt uppskatta det mera
ofarliga, men han talar som den blinde om
färgerna, han får aldrig foten innanför
Bell-mansdiktens trollcirkel. Detsamma gäller i
ännu högre grad åttiotalisten Strindberg, som
finner Epistlarna rentav tråkiga. Detta är
otacksamt av Hemsöbornas författare, som väl
åtminstone borde uppskattat språkets must och
snabba följsamhet.
Nittiotalets inställning till skalden ger oss
Levertin i ett par förälskade essayer, kanske
det varmaste och fulltonigaste, som på svenska
skrivits om Bellman. Levertin rycktes bort från
arbetet med sin Linnémonografi. Tänk om han
fått leva och även skriva det stora och
uttömmande verk om Bellman, som tiden ropar efter.
Och vi, de yttersta dagarnas bam, vi som
sitter på Normarestaurangen och lyss till
sprängskotten nere i skyddsrummen, hur
reagerar vi innerst inne, vari består för oss
trollmakten hos dessa sånger, som redan har mer
än halvtannat sekel på nacken? Är det inte
först och främst det lätta, graciösa
rokokodragets kontrasttjusning som tar oss om
hjärtat. Oss arma dårar håller flygkonsten,
vingarna, på att förvandla till grottmänniskor.
Grundlurade av den blinda tekniken har vi i
outsäglig klumpighet av vår största seger gjort
vårt största nederlag. Man kan endast med
skamset vemod tänka på den lättlevande tid,
då fransmännen i slaget vid Fontenoy ropade:
”Tirez les premiers, messieurs les anglais!”
Och då man var så föga blaserad på
katastrofer att en enkel jordbävning i Lissabon var
allt som behövdes för att komma Voltaire att
betvivla försynens allmakt. Rokokon hade ännu
inte tappat måttan, livsförtroendet,
ridderligheten, gratien. Den bevarade ännu den
mänskliga skalan. Den var den sista enhetliga
livsstilens tid.
Den sista enhetliga livsstilen! Dess svaghet
men även dess styrka ligger däri, att det
historiska sinnet ännu inte var uppfunnet. Levertin
gör en intressant jämförelse mellan Epistlarna
och Frithiofs saga. Bägge är cykliska till
formen, men hur mycket enhetligare och
originellare är inte Bellmans verk än Tegnérs, vilket
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
