Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stig Ahlgren: Agnes von Krusenstjerna och Louisa M. Alcott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRUSENSTJERNA OCH ALCOTT
Women (1869), på svenska kallad Unga
kvinnor (sedermera oriktigt Unga flickor), kunde
inga invändningar göras. Allt var här glättat,
all right ur sedesynpunkt. Det skulle vara den
skarpsinnige Henry James till för att lyssna
fram den dunkla underströmmen av ”moods”
ur dessa till synes oskyldiga flickböcker. Man
gissar gärna att Agnes von Krusenstjerna, själv
ett offer för jäsningstidens problem, ägt detta
sjätte sinne för Louisa Alcotts omsorgsfullt
undertryckta moods, hennes tysta förbehåll
rörande stämningslivets gåtor, den dunkla
böljegången i varelser som håller på att utvecklas
till kvinnlig natur. Just brytningen mellan barn
och kvinna med de oundvikliga kollisioner,
som följer i dess spår, måste Agnes von
Krusenstjerna redan i tonåren funnit
otillräckligt skildrad i de berömda ungdomsböckerna i
alcottsk regi: Unga kvinnor, Rosa eller De åtta
kusinerna, Rosen i blomning, etc. etc., men
ändå fått sig en tankeställare av de eggande
antydningar som onekligen finns där. Det är
denna process vi ska försöka komma på spåren.
*
I Louisa Alcotts flickroman Rosen i
blomning heter det att ”de fordna lekkamraterna
blifvit unga män och qvinnor”. Samma
process ville författarinnan söka återge i Unga
kvinnor, som fördenskull icke bör kallas Unga
flickor. Ämnet som intresserar henne är
nämligen de ömtåliga lagar som föra diktatet då
knoppen slår ut och blir ros. Men hon går
aldrig på djupet, de moods som spela med
nätt och jämnt antydas. Det får dock anses för
sin tid avancerat att författarinnan låter doktor
Alec i De åtta kusinerna undervisa Rosa i
skelettets byggnad och samtidigt dra vissa
slutsatser angående sitt kön.
Tror du verkligen, att det kan vara bra för
henne att sitta med näsan över den där
tingesten? Hon är ett nervöst barn och jag
fruktar att det kan göra henne mycket skada,
sade tant Myra och betraktade Rosa helt
oro
ligt, där hon stod och räknade ryggkotorna
och rörde vid en ländkota med en frågande
min.
Det är ett förträffligt studium (replikerar
farbror Alec) och roar henne mycket, och jag
ämnar lära henne hur hon skall bära sig åt,
för att hennes nerver ej må bli en plåga för
henne, som för så många andra kvinnor,
genom okunnighet och brist på eftertanke...
min mening är att Rosa skall lära sig känna
och uppskatta sin kropp, så att hon ej tillåter
sig att lättsinnigt behandla och fördärva den,
såsom de flesta kvinnor göra ...
Må vara att polemiken gällde snörlivet och
framfördes i hygienens namn, detta var dock
kraftiga ord för en flickbok, icke bara i
70-talets Amerika utan även i en svensk småstad
från sekelskiftet. Men fröken Alcott stannade
vid denna antydan att unga kvinnor hade ett
skelett samt lungor och njurar vilka måste
skötas, om de ville bli glada och rivande
mödrar. Det är torrt som kvinnouppfattning och
Agnes von Krusenstjerna ska ha åtskilligt att
tillägga. Rosen i blomning måste i hennes ögon,
om hon var lik den Tony som brådmoget
fördjupar sig i ”sinnligheten”, både ordet och
saken, te sig som en pappersblomma, vars
stjälk fått sin byggnad klarlagd men vars öden
under jordytan hörde till det mystiskt
obekanta. I den miljö, där Agnes von
Krusenstjerna växte upp, i garnisonsstädernas
småskurna, lite fladdrigt ansvarslösa kårsamhälle,
där äktenskapsbrott fick heta ”flirtation” men
verklig lidelse sölades i stallsmutsen, var det
meningen att ”unga kvinnor” skulle vara
dylika alcottska pappersblommor. De hade ingen
rot utan klipptes och putsades för att i sinom
tid hamna i knapphålet på en helst
uniforms-klädd herre med uppåtvridna mustascher. I
obevakade ögonblick kunde det även mot slutet
av hennes liv hända att det tungt allvarliga
geniet Agnes von Krusenstjerna dubblerades
av en sådan liten tanklös varelse ur den gamla
svenska militärsocieteten. Från början, ty
Popes sats att vi födas som original och dö
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Sep 22 11:03:34 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-4/0025.html