Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karin Boye: Spårvagnen och paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIN BOYE
en snabb vision av kristusbild. Men då ansiktet
hunnit fram i dagsljuset från dörröppningen,
gav den spetsiga näsan och de skarpt krökta
ögonbrynen en lika hastig illusion av Mefisto.
Det klack till i målaren och pulsarna började
dunka. En tavla? En tavla av hans vän
fattigdoktorn som Kristus och Mefisto? Sådan var
han ju, cynisk fiende till alla idealistiska
illusioner och uppoffrande vän och hjälpare för
de fattiga. En tavla, äntligen, han som inte
kunnat måla på månader! Men då doktorn
räckte honom handen och bad honom stiga
in, såg han att alltsammans hade varit en
fantasi, en lögn. De breda, trötta dragen
tillhörde ett mänskligt och ganska vanligt ansikte.
Hans nya idé hade bara varit samma gamla
romantiska frestelse i ny form.
— Stig in i mottagningsrummet, sade
läkaren. Där är faktiskt den enda bekväma stolen
i huset. Sitter du bra där? Skönt. Nej, stoppa
in snuggan, när jag inte låter mina patienter
fördärva sig med sådant, varför skulle j ag vara
mindre människovänlig mot mina vänner? Du
ser inte glad ut, gosse. Hur är det med dig?
Vi får lov att vara glada, annars orkar vi inte
uträtta något i det här förbannade samhället.
— Se där, sade målaren. Jag ser att du
fortfarande har min spårvagnshäst på väggen.
Skissen där är nästan bättre än tavlan själv.
Om du visste, vad det höjer ens självkänsla
att se den hänga här.
— Nonsens! Inte behöver du komma till
medicinmän för att få din självkänsla höjd.
Eller är det så illa med dig?
— Så illa är det. Vad tjänar det till
alltsammans! Kan du säga mig vad jag är till
för? Du, ja du har en livsuppgift, men vad
har jag! Du hör till dem som för världen
framåt. Du är nyttig. Men vad är jag!
— Så du pratar! sade doktorn förargad och
satte sig till rätta på skrivbordshörnet. Konsten
är ingenting annat än ett vapen, det vet du
lika väl som jag.
— Ja ja, jag vet, svarade den andre trött.
Tror du inte jag har sagt det till mig själv
tusen gånger: konsten är nyttig, konsten är ett
vapen i förnuftets hand; den breda publiken
låter sig luras av att den vädjar till sinnena
— den tar tavlan som ett sockerpiller och
märker inte förnuftet, som är insmugglat i sockret.
Ja ja, allt det där har jag sagt mig.
— Ser du! Och det är sant. Romantikerna
söver publiken och låter den slippa ifrån. Men
du, är inte du på samma linje som den
strängaste vetenskapsman? Vad är du ledsen
för? På vägen från apa till människa, från
mörk instinkt till klart förnuft går du med
i spetsen — är inte det nog kanske?
— Det borde vara nog. Men jag orkar inte.
Det kväljer mig. Om du visste, hur jag har
strövat på gatorna dagar i ända för att hitta
ett motiv — vilket som helst — och jag kan
inte ...
— Men de finns ju i vart gathörn!
— Nästan med våld ställde jag upp mitt
staffli på en bakgård. Den var sådan att den
kunde tala till vem som helst. Men jag orkade
inte. Du ska inte tro att jag gav tappt. Jag
tvang mig måla färdigt. Men det blev uselt.
Jag kan inte.
— Hm. Hur länge har du känt dig så där?
— Månader. — Jag gick ut på landet och
slog mig ner för att måla gräs. Missförstå mig
inte, det var avsett som förstudier.
— Missförstå! Menar du att det skulle vara
under din värdighet att helt enkelt avbilda
verkligheten precis som den är? Kan man
egentligen komma längre? Är det inte det mest
exakta konsten kan komma till?
Med lysande ögon och glömsk av all
trötthet reste han sig från sitt skrivbordshörn och
började gå fram och tillbaka med händerna
i byxfickorna. De knarrande stegen nästan
satte spår i golvtiljorna, så fulla av vilja var
de. Målaren satt stilla i sin stol och följde
honom avundsjukt med ögonen. Han orkade
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
