Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Krisernas diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISERNAS DIKTARE
Rödvita små gratulanter,
andra med gallgrönt i dragen —
Avund med flaxande minen! — lena och kammade
stå.
Bäst de på axlarna klappa, tryckes du närmare
branter.
Som ovidkommande skräp må kransarna
sopas undan, medan han strävar att bli den
han verkligen är ämnad att vara.
”Dårhusmässig kärlek” måste han ägna sin ”längtans
knappa verk”. Sitt förhållningssätt har han
funnit: han kallar det ”orons eldmetoder”. Det
är nu hans paroll och program, som ska
brännas in som hans diktnings djupaste
kännemärke. Denna eldmetod svider men renar:
”Hjärna hon vädrar, hjärta hon flår.” Det
växer och grönskar där den gått fram. ”Oro
är vår”, heter det, medan hennes tunga syster
Ro är skördemogen. Själv är han ett med den
första systern, den vandrande, eldiga. Men han
identifierar sig inte bara med eld utan också
med vatten: när vattnet i stormen rasar mot
pålverket är det han som talar med vattnets
tunga:
Pålverket hämnas jag skall!
Kanalisering, som dämde mig in,
tvang i den blekblåa maklighet simma
djuret, som sprang i mitt blod.
Tydligen är det hela tiden fråga om hans
egen konflikt mellan idyllikern och
rannsaka-ren, mellan visdiktaren och den lågande
orfikern. Men det är fråga inte endast om
diktaren och dikten, utan även om människan
och livet. Eller det är samma sak: konflikt
inuti konflikt! Men är det dock inte den
litterära påfrestningen som aktualiserat
livsbesvi-kelsen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
