Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Krisernas diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
och fyller rummet med en bitter stank”, medan
mössan ovan pälsen slokar ”som ett huvud
i snara”. En domherre tung gör tjänst även
i Hedersmans bröst! Ett krig ger emellertid
uppsving åt börspapperna och räddar honom.
Han jubilerar, en hederns fasta klippa; men
hans fantasi dubbelexponerar uppvaktningen
på ett olustigt sätt: stegen i hallen får
likhet med vaktkonstaplars, ansiktena med kalla
juristers, silverbålen med en fängelseskål. Och
när han högtidligen blir behängd med tung
förtjänstklenod känner han smärtsamt hur
Vedergällningen straffar honom med ära.
Hedersman är den hederligt ohederlige; och
han är kanske ändå av diktaren menad som
en av de bästa.
Detsamma gäller konferensmannen, prästen
som velat bli en andens vandrande fackla
men blivit en konferensman bland de andra.
I smärta ser han ”de vita vingar spikas / vid
konferensens tunga furubord”, medan han
ruvar över frågan ”vad anses Herren mena?”
i en tid då städerna råmar som djur och
”kungsstjärnan sotas ner av feta rökar från
jord i brand”. I hans inre arbetar
”mudder-verk med drypande skopor” och uppsagd blir
”till feberflyttning / sund förståndskontroll
med jämnmått”. Förmätet söker han Gud på
eget bevåg och blir vederbörligen straffad
därför: ”höghet ris av sitt blixtträd skar”, ty
”anspråk är anspråks fara” och även ”fråga är
frågas fara”. För att få helat sin bristnings
kval måste han böja sig under fastställda hårda
normer. Bara till spott har väl inte skalden
menat honom, denne konferensman; han står
dock inte främmande för ”orons eldmetoder”!
Han må vara svag, men han utgör i sin
svaghet samtidigt en anklagelse mot världens
vrånga järnprinciper.
För krisernas Birger Sjöberg är alla myters
traditionella rester pulveriserade. Det givs
ingen tro, bara önskningar som gäckar sig
själva. De fasta klipporna är kulisser, de ljuva
kvinnovarelserna sirener. Den forna Frida är
borta, utan att ha sublimerats till någon
Beatrice, Diotima eller Amanda.
Kärleksbesvikel-sen ingår i den allmänna livsbesvikelsen:
bedrägliga löften på alla håll. Han är mannen
som hoppats och trott alltför mycket. Han är
livsillusionernas offer, så djupt sårad just
genom sin innerliga, helhjärtade tillit. Och
nu avböjer han allt. ”Inga masker mer att
fälla. / Inga illusioner gälla.”
När han färdas på sjön från förr finner han
den oigenkännlig, det leende solblå har
förbytts i vältrande svarta djup. Kaptenen
försäkrar att vattnet är sig alldeles likt, men han
förstår: det var ungdomsbedrägeriet, blodets
röda rackartyg, löjets rosiga lögn. Inte utan
ömhet minns han dock ungdomens svärmerier,
promenader ”i litet lögnförbund vid månens
nåd”, den vita bödeln från kärlekstorget ”med
tycken små och domar barnsligt sanna”. Men
kring torget där hans eld fladdrat ”som
lös-släppt segel” ruvar verkligheten gråkall kring
”Krigarens stall, Välviljans stiftelse, Nyttans
hall”. Människobarnen sätts i livets bistra skola
och för den unga Eva givs ej annat än att trycka
is och mörker ”mot bröstets knoppar varma”.
Han tvekar om han för egen del nänns kalla
en son ur den tidlösa friheten till den
mänskliga fångenskapen, för att ”trofast med Trolös
leka” och ”vid Lögn tygsspinneri et vämjas”.
Han räknar visserligen även med glädje och
”klara kärlekskvitter”, men slutsumman blir
bitterhet ändå.
Det är en fyrtioårs man som diktat ”Kriser
och kransar”; och kriserna har väl även med
den farliga åldern, med den egna biologiska
tragedien att göra. Hjärtat vill ännu begära
men kan inte längre tro. Avståndet mellan
önskan och insikt blir alltmera oöverkomligt.
Och de svikande krafterna sporrar honom
i ångest. Så blir ungdomsillusionen till en art
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
