Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Jaensson: Från bokhyllan - Anmälda böcker - von Heidenstam, Verner, Folkungaträdet, Folke Filbyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
VERNER von HEIDENSTAM:
Folkunga-trädet, Folke Filbyter. Bonniers 1905.
För någon tid sedan råkade den som skriver
dessa rader ur stadsbibliotekets bokhyllor
lösgöra Heidenstams ”Folkungaträdet”, låna
hem den och för första gången läsa den.
Intrycket var både överraskande och väntat.
Det har kommit ut många svenska romaner
sedan 1905 och de har hunnit bli så olika de
stora nitliotalisternas prosaverk, att en
plötslig konfrontation med ett av mästerverken från
denna epok i ett slag förflyttar en till en nära
nog exotisk värld. Som allt exotiskt verkar
denna värld på en gång tjusande och
främmande. Vad Folke Filbyter beträffar blir man
omedelbart slagen av en sak: hur visionärt
gestaltad är inte denna bok! Den är skriven
på ett sätt som numera kommit alldeles ur
bruk och man märker hur litteraturen på de
sista trettio å fyrtio åren omärkligt men stadigt
allt starkare bundits till vad vi kallar
verkligheten.
Det stoff som de skriftliga historiska
dokumenten kunde förse Heidenstam med för
Folke Filbyter var och är mindre än en liten
tidningsnotis, hållen i allmänna och svävande
ordalag. Och det stoff som den direkta
erfarenheten gett honom har förmodligen inte
varit mycket omfångsrikare, ehuru
psykologiskt betydelsefullare. Ty liksom Heidenstam
på det dedikationsexemplar av ”Heliga
Birgittas pilgrimsfärd”, som han sände till Axel
Lundegård, lär ha skrivit: ”Ett porträtt av
författaren som gumma”, skulle han på
titelbladet till ”Folke Filbyter” med ett korn av
sanning ha kunnat skriva: ett porträtt av
författaren som gubbe. Folke Filbyter är ju inte
alls något självporträtt, men det finns i denna
bok ett för Heidenstam ovanligt starkt
personligt inslag: känslan av att vara hedning och att
stå ensam, saknaden efter en son. Känslan av en
sorts ödesgemenskap med Filbyter är den ena
av diktverkets inspirationskällor och såtillvida
den viktigaste, som det är ur den som den
mänskliga inlevelsen i Filbytergestaltens öde
stammar. Tjusningen hos det svenska
förgångna, som inte trollbundit någon av våra
diktare så som Heidenstam, är den andra, och
det är denna förälskelse som skapat miljön
och atmosfären.
Ett stämningsläge av disciplinerad
ensamhetskänsla och av en både mild och stram
melankoli har endast behövt några torra
pinnar av fakta och en fläkt ur nyutgrävda,
tusenåriga gravhögar för att få fantasin att
fatta eld och flamma upp. Det måste ha varit
kraften hos denna i trance försjunkna, ständigt
tillbakablickande fantasi som mäktigast gripit
samtiden och det är också den som nu
dominerar det första intrycket och uppväcker
omedelbar förundran och beundran. Denna fantasi
är på en gång bunden av den atmosfär av
uråldrig magi den vill frambesvärja och en
fri lek. Så stiger i högtidlig procession den
ena scenen fram efter den andra, frammanande
någonting samtidigt uråldrigt och pittoreskt,
ett sagospel från hedenhös: Den från
plund-ringståget hemvändande vikingabonden Folke
Filbyter ensam släpande sig fram med den
tunga säcken, fylld av rövat guld och silver,
behärskad av en enda tanke: alt köpa jord
och trälar, intumlande dödstrött i finndvärgen
Jorgrimmes håla, där ur rökskyarna så
småningom framträder de dansande, nakna
dvärgdöttrarna. Den stora och bondtarvliga gården
Folketuna, utan prydnader, där husbonde och
trälar sover tillsammans i den smutsiga
halmen och där bjälkarna är svarta av sot och vita
av de kacklande hönsens träck. Den risbetäckta
varggropen, där dvärgdottern fastnar, hon
som blir mor till Filbyters söner. Det nattliga
trältinget, där broder Jakob tecknar en ny
guds tecken på trålarnas pannor. Tvisten med
den ädla och förnäma Ulv Ulvsson, den
snöpliga friarfärden och det nattliga brudrovet.
Allt scener som bildar den ståtliga och färg-
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
