Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Henriques, Robert, Inga vapen, ingen rustning, anmäld av Thure Nyman - de Polnay, Peter, Ung man med kärlekssorg, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
farenheter, som börjar med en kullridning
under en kapplöpning, fortsätter med en
bilolycka och ett överfall på Tubbys kolonn
under uppmarschen till det ogästvänligaste
fortet i det brittiska väldet i Afrika, och som
slutar med en tredagarsritt utan vatten genom
en öken i närheten av ekvatorn. Det finns för
övrigt också ett embryo till en intrig: Tubby
är smått förälskad i en ung dam, som heter
Lydia, och det är mycket nära att ta en
allvarlig vändning, medan han är konvalescent
efter kullridningen, men Lydia är en modernt
osentimental ung kvinna, som under hans
vistelse i kolonierna låter honom veta, att hon
tänker gifta sig med en annan. När han
återvänder till England några månader senare,
står hon emellertid på kajen och tar emot
honom. Det visar sig, att hon inte har kunnat
bestämma sig för den andre, och läsaren kan
alltså leva i det angenäma hoppet om en
”happy end” för de bägge.
Det saknas alltså inte sensationella och
dramatiska inslag i berättelsen om Tubby
Wind-rush, och miljön, som växlar mellan
förlägg-ningsstaden i hemlandet, Khartoum och den
nordafrikanska öknen med endast till hälften
underkuvade berber och sudannegrer, borde
ju erbjuda författaren rika tillfällen att måla
färgrika scener. Det egendomliga är
emellertid, att han praktiskt taget helt och hållet har
uraktlåtit att tillvarataga dessa möjligheter.
Det kan vara avsiktligt, att miljön endast är
antydd, men det är alldeles säkert inte
avsiktligt, att de dramatiska episoderna ha blivit
så matta och konturlösa.
Utom Tubby Windrush framför författaren
några personer, som mer eller mindre
ingripande ta del i gestaltningen av hans öde
och karaktär. De minst framträdande bland
dessa stå klarast för läsaren som enkla och
påtagliga typer, medan de viktigare
bifigurerna ha en tendens att flyta ihop med
varandra och på sätt och vis även med
huvudpersonen. De tänka och tala på likartat sätt,
och deras tal är oftast betydligt djupsinnigare
och skarpsinnigare än vad man väntar sig av
en engelsk officer i tjänst eller under siesta.
Det är med andra ord mr Henriques, som
talar med deras tungor.
Allt detta är emellertid endast utanverken,
och det väsentliga är den visdom, som han
vill meddela, och som kan uttryckas med en
omskrivning av bokens titel: människan
uppfostras till att se tillvaron ur en enda synvinkel
och oftast en ganska trång sådan, och hon
finner sig ganska lätt i detta, därför att det
skänker de lättaste framgångarna att vara
sådan, som andra önska, att man skall vara,
och därför att det är bekvämare att inte
tänka själv, men när livet griper tag i en, och
man får blicken öppnad för dess storhet, dess
grymhet, dess skönhet, väller också allt det,
som varit undanträngt och glömt eller aldrig
medvetet, fram i ljuset och pockar på
erkännande och hänsynstagande. Då hjälpa inga
vapen, ingen rustning. Då kan man inte
längre vara bara officer eller affärsman eller
politiker. Då måste man också vara människa
bland människor. Det finns tyvärr, menar
författaren, alltför många människor, som bara
äro officerare eller affärsmän eller politiker.
Det finns alltför många människor, som bara
äro halva människor, och ofta är det just
dessa, som ha makt att döma andra efter
paragrafer, då de handlat efter livets egna lagar.
Thure Nyman
Bitterljuvt
PETER de POLNAY: Ung man med
kärlekssorg. Översättning av Birgit Bæckström.
Bonniers 1940. 6: 75.
”Det förfärligaste som kan hända en är att
fortfarande vara kär, när den andra inte är
det”, står det på något ställe i Peter de Polnays
roman, som med ovanlig konsekvens
utvecklar den olyckliga kärlekens tema. Detta tema
har alltid varit omtyckt av författarna, både
de stora och de små, ty all kärlek kräver
uttryck och den olyckliga har ingen annanstans
att hamna än i drömmarna och på papperet.
Vad som skiljer Peter de Polnays berättelse
från de flesta andra berättelser om olycklig
kärlek är att den är en lustig och
underhållande bok, som ger en många goda leenden.
Möjligen är den heller inte av författaren så
allvarligt menad, möjligen är den det, fastän
det numera är modernt att skildra en olycka
av den här arten icke med suckan och tårar
utan med gyckel och självironi. Man kan väl
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
