Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - de Polnay, Peter, Ung man med kärlekssorg, anmäld av Georg Svensson - Lewisohn, Ludwig, Hjärtat och världen, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sin Huxley och sin Hemingway och vet hur
såna här saker ska tas.
Den unge mannen, som plåstrar om sitt
hjärtesår, är naturligtvis en talangfull men
för tillfället improduktiv författare, och var
skulle vi påträffa honom om inte på Mallorca,
som sett så många hemlighetsfulla
konstnärs-naturer i frivillig landsflykt frottera sig mot
banala hotellgäster, dricka lantvin med
ortsbefolkningen och gå sina trista
kvällspromenader utmed havet. Miljön är snart klassisk
och börjar sprida en viss hemtrevnad
omkring sig. Världssmärtan är i mr Anthony
Trents fall förorsakad av en trolös dam, som
varit hans älskarinna i Madrid under två
månader, varefter hon plötsligt och
oförklarligt fick avsmak för honom och försvann ur
synkretsen, gäckande alla hans ansträngningar
att återknyta förbindelsen. Och här är han
nu, fjättrad vid sina minnen, vilka tränga sig
på honom likt hägringarna för den i öknen
törstande. Hans fall erinrar ganska slående
om Olle Hedbergs Karsten Kirsewetter, sedan
denne haft sin episod med Sonja Strömbäck
på Rivieran. De äro båda hjältar i en sådan
det tjugonde seklets kärleksroman, som
Hjalmar Gullberg skrivit en så mästerligt
sammanfattande diktcykel om.
Peter de Polnays unge olycksfågel har inte
samma akademiska svada som Karsten. Han
är upplärd hos Hemingways mera bistert
fåordiga karlar, som reagera för sorg och
längtan med något av samma galghumor, som man
förklär en tandvärks nog så kännbara lidande
med. En dylik attityd är också i delta fall
ovanligt stilriktig, ty den bild av föremålet för
hans ömma låga, som under hand skrapas
fram ur minnesförrådet är onekligen sådan
att hans kärlek för utomstående måste te sig
tragikomisk. Hon är, bortsett från sina fysiska
företräden och en viss kattungeaktig lekfullhet,
absolut värdelös i moraliskt och intellektuellt
avseende. Hade han bara fått hålla ihop med
henne tillräckligt länge skulle hans
överlägsenhet snart tagit ut sin rätt och det allt
uppenbarande bakruset inställt sig ovanpå ruset.
Men i stället var det hon som fick övertaget
genom att helt sonika smita sin väg, lämnande
honom i ett till synes evigt tillstånd av
förbryllad otillfredsställelse. Det hela är mycket
underligt och kanske alldeles osannolikt;
läsa
ren är för sin del inte så fascinerad av den
gåtfulla slinkan att han sätter sig att grubbla
över den psykologiska trovärdigheten i hennes
beteende. Han överflyttar rätt snart, därvid
avsevärt anteciperande den unge mannens
egen känsloutveckling, sitt intresse på den
andra damen i historien, som är en verklig
dam och en högst förtjusande sådan. Hon
äger allt vad den andra saknar: förfining,
känslo allvar, taktfull kvinnlighet, och hennes
enda fel är att hon befinner sig mittför näsan
på hjälten, färdig och värd att ägas.
Fjärils-fångaren som snubblar fram med håven i
högsta hugg för att infånga en simpel
kålfjäril märker inte att en praktfull apollofjäril
i godan ro sitter på hans rockuppslag. Det
behöver knappast tilläggas att denna
dyrkans-värda, av hjälten alltför länge obeaktade
kvinna i sin tur har en hundaktigt trogen och
kuschad beundrare som inte tvekar att begå
de grövsta brott för att få henne — men
förgäves.
Som vi hör är det inga nya motiv Peter de
Polnay odlar — en dylik långdans av
olyckliga älskande med en gäckande nymf i spetsen
är gammal som litteraturen. Inte heller
berättarstilen är som sagt hans egen uppfinning.
Men han har en charm som är helt hans egen,
en kvickhet i öga och tunga, som gör hans
bok till en av de lätt räknade perfekta
underhållningsromanerna för andligt fullvuxna. Den
kan oförbehållsamt rekommenderas, i
synnerhet som översättningen inte gärna kan
betecknas som annat än överdådig.
Georg Svensson
Symposion i medelåldern
LUDWIG LEWISOHN: Hjärtat, och världen.
Översättning av Johannes Edfelt.
Norstedts. 5: 75.
Det händer knappast någonting i Lewisohns
senaste lilla roman. Det är en dialog om
kärleken, äktenskapet och samhället, ett platonskt
symposion i modern amerikansk version, där
Dionysos blott är det bittra sanningssägandets
förlossare och Eros kommer till tals som
kvalfull, kuvad längtan. Sex medelålders personer,
varav de fyra är gifta par, träffas på en
restaurang och avhandlar sina livsproblem,
stimu
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
