Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lewisohn, Ludwig, Hjärtat och världen, anmäld av Artur Lundkvist - Andreæ, Daniel, Liberal litteraturkritik, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lerade av utmärkta viner och av betydande
mängder oblandad konjak. Ledmotivet består
i arkitektens berättelse om en hemlighållen
kärleksupplevelse. Han är mannen som behöver
kärleken som inspiration för sitt skapande, en
begåvning som stagnerat på grund av själlösa
arbetsuppgifter och ett känslolöst äktenskap.
Med hänsynslös och vältalig öppenhet avslöjar
han nu sin situation och berättar om sin
erfarenhet av levande kärlek.
Han träffade alltså en kvinna som han
genast kände den djupaste gemenskap med. De
gav sig oförbehållsamt åt varandra, men
tvekade att ta steget ut i yttre avseende. De hade
båda sina smärtsamma erfarenheter och
fruktade att ett äktenskap skulle utsläcka även
denna kärlek, göra den till vana och död form.
De fruktade sin egen mänskliga otillräcklighet,
fruktade att inte kunna ständigt förbli levande
gentemot varandra. Deras hemliga kärlek blev
dem snart övervägande till oro och plåga, de
hade världen emot sig, de kände sig utstötta
och förnedrade. Slutligen drevs de så att slita
banden mellan sig. Och han anklagar de
samhälleliga förhållandena som ödelägger alla de
djupaste, livgivande böjelserna:
”Om samhällets vilj a skulle vara den ensam
-härskande, skulle det inte finnas någon kärlek
och inte någon konst. All kärlek och all konst
måste slåss för sitt liv och kämpa mot
samhället. Världen förföljer allt utom odrägliga
konventionella äktenskap och solida
medelmåttor. Den hatar ljus; den hatar lidelse. Den
har varken lämnat plats eller möjlighet för
någondera.” ”Och det värsta är”, heter det
vidare, ”att samhällets syn har inverkat på
vårt förstånd, så att de yttre motsägelserna
blir inre motsägelser och våra ädlaste känslor
betraktas med misstänksam blick.”
I dialogen kring detta ledmotiv deltar på ett
karakteristiskt sätt de fem övriga
medlemmarna i sällskapet: arkitektens hustru, frigid
och därför sensationslysten, full av jagvilja
och banal framgångssträvan, konstnären som
sublimerat sin lust i skarpsynt naketmåleri,
hans hustru som förtrycker honom med sina
pengar och sin förhårdnade anständighet, den
fula lärarinnan som är klok och passionerat
idealistisk, men aldrig fått uppleva kärleken,
och slutligen skribenten som döljer sitt
misslyckande bakom lebemannens lystnad och
krassa cynism. Iscensättningen har pregnanta
konturer, meningsutbytet äger skärpa och en
inträngande ton.
Problemet är ju det speciellt amerikanska
eller västerländska: kärlekslösheten,
känslo-döden under samhällets och den mekaniska
materialismens allt mera ökade tryck. Det har
även blivit Lewisohns särskilda problem,
understruket genom det främmande
rasinslagets starkare behov av sinnlighet hos honom.
Det har blivit hans uppgift att i det nutida
Amerika hävda skaparförmågans och den
andliga fruktbarhetens beroende av det centrala
i känslolivet, av kärleken. Han är visserligen
inte en diktare som kan omsätta problemet i
stora diktverk. Hans romaner är resonerande
och refererande, lidelsefulla på ett oförmedlat
sätt, dokumentariska snarare än konstnärligt
gestaltade. Inga oemotståndliga flöjter spelar
heller vid detta symposion, men Lewisohn har
som alltid sitt angelägna mänskliga ord att
säga. Artur Lundkvist
Liberal litteraturkritik
DANIEL ANDREÆ: Liberal litteraturkritik.
J. P. Theorell. C. F. Bergstedt. Vepe 1940.
5: 75.
Den svenska litteraturforskningen har i sin
traktan efter utvidgade domäner och nya
fyndorter på senare år börjat ägna
uppmärksamhet åt den litterära kritikens historia. Man
erinrar sig sålunda ett par betydelsefulla
arbeten om Urban von Feilitzen av Axel
Forsström och Atterboms ”Svenska siare och
skalder” av Jacob Kulling. Till dessa sluter
sig nu Daniel Andreæs förnämligt utstyrda
avhandling ”Liberal litteraturkritik”, vilken,
såsom underrubriken anger, går ut på en
undersökning av de båda framträdande
publicisterna J. P. Theorells (1791—1861) och
C. F. Bergstedts (1817—1903)
litteraturkritiska verksamhet.
Framställningen tar sin utgångspunkt i de
invecklade relationerna mellan romantik och
liberalism, som författaren knappast lyckats
klart utreda; det är också en oerhört svår
uppgift. Från början har han dock uppdragit
ett sociologiskt perspektiv, som ger en ny och
intressant belysning åt den liberala kritikens
nära förbundenhet med bourgeoisiens tillväxt
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
