Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Kuylenstierna, Krister, Mediceerna; Brion, Marcel, Lorenzo den store, anmäld av Carl-Gustaf Thomasson - Casson, Herbert N., Europa efter Hitler, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sidor och av betydligt mindre format än
Kuy-lenstiernas bok (lustigt nog är den sistnämnda
nästan exakt dubbelt så lång med hänsyn till
sidantal och kostar exakt dubbelt så mycket).
Och här märker man genast skillnaden i klass,
om uttrycket tillåtes, dem emellan: den strama
och överskådliga dispositionen hos Brion,
exaktheten i detaljer, de nya och tankeväckande
uppslagen, den utomordentliga stilen, som på
sina ställen höjer sig till verklig konst. Brion
har visserligen haft det lättare, då han som
bokens titel anger huvudsakligen begränsat sig
till Lorenzo de Medici, även kallad II
Magni-fico, den störste av alla Medicéer. Men
skillnaden är ändå uppenbar.
Brion är något av litterär finsmakare, det
märker man på mycket i hans bok, och han
kan sina saker när det gäller Lorenzo och
dennes släkt. Till det vackraste i boken hör
skildringen av det toskanska landskapet kring
Florens och Arnodalen, med dess klara och
genomskinliga dagrar, milda pastellfärger och
harmoniskt graciösa stämningar (sid. 212 ff.).
Trots Brions kongenialitet med sitt ämne
— alltså här närmast Lorenzos naturkänsla och
poesi — tycker man sig förnimma tekniken
och stilen hos den store författaren till ”Om
blod, vällust och död” (”Du sang, de la
volupté et de la mort”), Brions landsman
Mau-rice Barres. Ingen har väl som han skildrat
Toskanas själ, landskapets ljusa glättighet och
dess ungdoms oöverträffade charm och behag,
och ett kapitel i den Barèsska boken formar sig
till en konstpsykologisk essay om individens
utveckling sådan den framgår av museerna i
Toskana, ”L’évolution de 1’individu dans les
musées de Toscane”.
Brion understryker starkt och fängslande
den ekonomiska bakgrunden till ätten Medicis
maktställning och fördöljer ingalunda de
osympatiska drag, som kännetecknade Medicéernas
så som de alla tider kännetecknat alla ledande
internationella finanshaj ars framfart. Men
samtidigt uppvisar han den enhet av storhet och
enkelhet, som framför allt karakteriserade
Lorenzo, och går endast för långt i beundran
för sin hjälte; ibland hemfaller han åt
skönmålning och fraseologi i en ganska svassande
och retorisk stil (se till exempel sid. 92 ff.).
Ett briljant genrestycke är kapitlet
”Pazzier-nas sammansvärjning” — man riktigt lever
med (dock helst som åskådare) i denna målande
skildring från det medeltida Italien, med
lysande och grant utstyrda men avgrundsfalska
kyrkofurstar, glimmande dolkar och blodiga
scener under mässan ...
Som en domedagsprofet kommer så
slutligen den skräckinjagande Savonarola och gör
ett hastigt slut på guldåldern under Lorenzo
il Magnifico och fördystrar den store
renässansmannens sista år. Brions bild av den
fanatiske men omutlige munken etsar sig in i varje
läsares minne, den är suggestiv, övertygande.
Och den övertygar icke mindre därför, att man
tydligt kan märka (se särskilt sid. 262 f.),
vilken av våra nutida diktatorer som
författaren vid sidan av Savonarola haft i tankarna
när han tecknade denna bild.
Översättningen av friherrinnan Fulvia
Stiern-stedt förefaller vara kongenial med författarens
intentioner, men äro vi inte snart mogna att
översätta det franska ”voila” något ledigare
än ”se där”? Carl-Gustaf Thomasson
En engelsk optimist
HERBERT N. CASSON: Europa efter Hitler.
Översättning av Paul Gemer. Natur
och Kultur 1940. 3: 75.
Herbert Casson är en även i Sverige mycket
känd engelsk affärsekonomisk författare, som
i en rad arbeten gett anvisningar om hur
man blir en framgångsrik affärsman, en
duktig handelsresande, en skicklig försäljare och så
vidare. I sitt senaste till svenska översatta
arbete har emellertid mr Casson gjort ett djärvt
försök till en analys av den internationella
politiska situationen och framställt ett förslag
om hur Europa bör komma bort från
malströmmen. Arbetet hör väl inte till de
märkligare inslagen i dagens debatt, men det är
klokt, sympatiskt och buret av ett äkta patos.
Cassons arbete är emellertid skrivet före
krigsutbrottet och det förminskar naturligtvis till
stor del dess aktualitetsvärde.
Casson är fullt och fast övertygad om att
diktaturerna endast bli en mycket kort epok
i Europas historia. Han gör sig här emellertid
skyldig till ett så ohistoriskt påstående som att
diktaturen inte skulle ”passa” det tyska folket,
som ”är för moget och självständigt att ikläda
sig tvångströja vare sig av Hitler eller någon
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
