Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rabbe Enckell: Oidipus i Kolonos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OIDIPUS I KOLONOS
med allt som underställer hjärtat
mörka krav
är musemas gåva.
Oidipus: Ditt rena hjärta talar rent —
Musemas nåd är ljuv
och aldrig fann väl hjärtat en så stillsam glädje
som i deras hägn.
Dock — all deras nåd jag skänkte bort
om blott mig gavs i gengäld detta:
ett liv i sanning.
Ja, själva olyckan jag toge
i utbyte och fann mig ändå lättad
till sinnes. Blott någon lyfte
en evig orätts börda från mitt hjärta:
ett ömkligt skenlivs förryckta dagar!
Antigone: Här Kolonos, det skimmervita,
i renhet badat av solens ljus —
Skuldlösheten är intet tillstånd
som vi äger i oss själva;
den är ett lån, ett ljus som faller över oss,
när fritt vi möter den makt som kräver offret.
Ty offrets mening hjärtat danar
oberoende av skuld och ansvar.
Oidipus: Ett tack till musema är här jag skyldig,
ett tack för nåden de än beskärt mig:
att lyssna till det som klingar lika skönt
av stämmans ljus som av hjärtats värme.
För mitt ögas mörker här
vid musers helgedom
ett Kolonos blir uppenbarat.
Antigone: O kunde med ljuva ting jag förströ
den vars hjärta förblivit
de bittra ordens lärling!
Är sanning blott vad skumt står skrivet
i ödets bok och intet därutöver?
Ett vittnes trohet, kärlek har
i henne del. Och vad mitt hjärta känner
för dig, min fader, kan ej helt
för samvetsdomaren som ogillt gälla.
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
