Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rabbe Enckell: Oidipus i Kolonos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RABBE ENCKELL
Oidipus: Vad tröst att stå på denna hembygds jord,
en annan färdeman, en skepnad
utan gemenskap med det barn här en gång föddes!
I Thebes olyckor och strider
tog aldrig del det bam som föddes
i detta skimmervita Kolonos.
En dröm för onda gärningsmän är livet,
ett ok som trycker våra samveten,
en pålaga för vars skull vi slavar,
dock utan att nånsin lyckas
friköpa oss. — Vilken likhet
mellan detta skimmervita Kolonos
och de dunkla lidanden som Thebe gömmer?
Vad har väl ljus och skugga för gemensamt?
— Hur trösterikt att stå på denna hembygds jord,
en främling, berövad ljus och lycka
och veta: det barn här en gång föddes
var likt den dagg man förgäves spårar
en brännhet stund. — Det lystna livets
rov blev aldrig detta bam. — Men för den blinde gubben
är det likt en återfunnen väg
till ljusets riken —
Antigone: Ett Kolonos ljust av allt
som mänskohjärtat skuldlöst lider.
Ödets är de kopparsträngar
som renast ljuda. Deras klang
oss mäktigt tvingar
till kärleksvärv —
Oidipus: Sorgens djup dock ingen vet
som aldrig eftertraktat lyckan —
Ett mullbärsträd omvirat tätt av rankor,
beslöjat helt av solomfluten grönska,
så syns mig livet för var mänska smyckat,
fullt och rikt, med alla tecken
gynnsamt vända mot den fröjd som gudar
aldrig än försummat så snart den vinkat.
Dock, sken är allt, ett lån du kallar,
ej som äkta väsen
med hjärtat helt förent —
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
