Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rabbe Enckell: Oidipus i Kolonos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OIDIPUS I KOLONOS
Antigone: Mången stämma, även den som djupast
rör vårt hjärta, tystas ner —
Dock, hur skönt är ej att smyckad stå
som stöd för all den grönska livet bjuder.
Oidipus: Skönt ännu när minnet därav
dalar såsom aska ned långt från den eld
en gång till liv oss värmt —
Antigone: Ännu bor där ljus i dina ögon,
det spridda ljus som över natten härskar
och ger dess milda, obestämda dager
ett genomskinligt djup.
Oidipus: Jag vet ej var min tanke svävar
i dunkel hän bland gångna år.
Knappt vet jag längre vilken tid var min
och vilken dag som bar till mig
ett öde flätat av medusas ormar.
Blott hennes blick jag minns
förstenande — det sista,
innan mörkret mig för alltid omslöt.
Antigone: Nu Helios strålar från molnfritt fäste,
men för dig han döljer sig vid Hades’ portar.
O fader, bäst när livet skiftar
att ej vårt hjärta
av fåfäng ävlan närs, men finner
sig till rätta med den dag som kommer.
Oidipus: I förbund med musema ditt hjärta —
Men din iver och din värme
bär bud om något annat: band
som återknyter minnet, rotfäster sorgen
utan att du rår därför.
Så blir vad ljust i livet
ständigt återfört till smärtans källa.
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
