Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Ur en loggbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
UR EN LOGGBOK
(Under min resa längs Norrlands-kusten
förliden vår i Calle Möllers ”Nuka Hiva”, då
jag studerade aktuella problem inom olika
arbetsområden, förde jag även en privat
loggbok under de ofta långa stunder, som
färderna mellan plats och plats krävde. Det blev
helt naturligt idéassociationer, som väcktes av
minnen från mina unga dar där på kusten.
Några av dessa loggboksanteckningar följa
här.)
1. Bakgrunden till ”Stora Vreden”.
§ 10. kl. 8.23 e. m.
Lungö hamn.
Nyss ankrat i den spegelblanka viken. Vi
togo denna hamn i stället för Prästhushamn
för att eventuellt få telefonförbindelse med
Stockholm. Calle vill ringa hem. Och höra om
affärerna.
Stor-fjärden, d. v. s. Ångerman-älvens
utlopp mellan Noralandet i norr och Hemsön i
söder, säger mig mer än den instängda
Gaviks-fjärden, inte minst tack vare de monumentala
Hemsö-bergen på södra sidan. Nora-sidan
återigen, i norr, med dess bistra berg är ju scenen
för ”Stora Vredens” inledande händelser, och
det förefaller en, som om Rike-Mates och hans
hustru, med all deras hårdhet ännu där
framlevde sina dagar.
Ja, apropå det! Under den glänsande fest,
som John Ekman gav på Wäija vid sin
50-års-dag i juli 1929, berättade mig gamle
förvaltare Petter Sjödin i Sollefteå, som bor om
somrarna i detta Nora, att där säger sig folket
än i dag vid oväder höra den snåla
Rike-Mates’ och hans lika snåla hustrus jämmer i
vindens och trädens brus. Det är ändå rätt
egendomligt: Olle Högberg kom av en
gammal Hemsö-släkt, som sedermera, om jag ej
missminner mig, flyttade över till Högsjö
socken på motsatta, alltså södra sidan av
älven. Därifrån flyttade så Olles föräldrar till
Säbrå, en mil väster om Härnösand, och
där växte Olle upp. Hans föräldrar tillhörde,
enligt vad han själv i förordet till ”Vreden”
meddelat, en gammal berömd berättare- eller,
som man sade här uppe, ”ljugare-släkt”. När
jag nu hörde Petter Sjödin tala om, att man
ännu i våra dagar i Nora-bygden har
traditionen om Rike-Mates så levande, fick med ens
”Stora Vreden” ett djupare perspektiv för min
inre blick än förut, den reste sig för mig som
autentiska folksägner om en förgången
verklighet, ångermanländska motsvarigheter till de
isländska sagorna.
Norrlänningarna äro då också ena veritabla
syltfötter! Det finns norrlänningar, som i
Uppsala studera litteraturhistoria. Men har
någon av dem brytt sig om att söka frilägga
den historiska grunden till detta
Ångermanlands och hela Norrlands klassiska epos? Nej,
de ha trampat på i de gamla litteraturspåren,
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
