Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M1CHAIL OSORGIN
SERGEJ JESENIN
ser kunde Jesenin aldrig glömma sin
barndoms religiositet (”det är en skam att ha
trott på gud — det är bittert att inte längre
tro”). Med sina inspirerade dikter vann han
ungdomen, och hans böcker fingo mycket stor
spridning. Kort före Jesenins död hade
stats-förlaget börjat utge hans samlade skrifter,
men i samband med självmordet och en del
surrande rykten, som voro nedsättande för
sovjetmakten, ströks den unge skaldens namn
ur de ”storas” och revolutionstrognas
förteckning. Hans böcker utkommo inte mera, och de
sista upplagorna konfiskerades. Men fast hela
pressen och alla förlag i SSSR, som tillhöra
staten och stå under den strängaste censur,
fördömt Jesenin, uppskattas denne sanne och
uppenbare poet fortfarande som en av den
senare ryska litteraturens största.
Jesenin begick självmord i december 1925.
Han sökte först med ett rakblad skära av
pulsådern och hängde sig sedan i en rem, som han
fäst i taket. Han efterlämnade ett avskedsbrev
till en av sina vänner. Det slutade med orden:
”Det är inte nytt att dö i detta liv, men det
är inte heller nytt att leva.”
Vladimir Majakovskij (1893—1930) var
en äkta stadsbo, fast han fötts i en kaukasisk
by. Han blev i första hand inte ryktbar genom
sina futuristiska verk utan genom sina
stormande uppträden i litterära cirklar, sin
bullrande röst och den gula sweatern han alltid
hade på sig för att chockera hyggligt folk.
Majakovskij var en sann diktare och
nyskapare. I sin tidigaste ungdom stod han i
kontakt med revolutionsrörelsen och satt också
i fängelse. Februari- och
oktoberrevolutionerna anammade han lidelsefullt och utan
förbehåll, och sovjetmakten vann i honom en
hängiven, uppriktig anhängare. Majakovskij
hade åtnjutit större bildning än Jesenin, och
hans levnadstecknare påstå att han ”i
tretton-och fjortonårsåldern intresserade sig för
filosofi, i synnerhet Hegel, naturvetenskap, men
främst av allt för marxism”. Majakovskij
målade också, och tyckte om musik. Men hans
utbildning avslutades tidigt, vid sexton år.
Senare förde han storstadsbohemens
oorganiserade liv och sökte snarare ”skaka om den
gamla kulturens grundvalar” än studera dem.
Han vann sin litterära framgång genom
revolutionär poesi och kallades en proletariatets
författare, fastän hans verk till största delen
äro otillgängliga och obegripliga för en
bredare publik. Majakovskij blev allmänt erkänd
tack vare två kritiker, som stodo främmande
för litteraturen men i stället voro politiska
auktoriteter — Lenin och Stalin. Den förre
omnämnde honom i ett av sina tal: ”1 går
läste jag tillfälligtvis i Izvestija ett poem av
Majakovskij med politiskt innehåll, och jag
har inte på länge känt en sådan
tillfredsställelse ur politisk och administrativ synpunkt...
Jag åtar mig inte att bedöma de poetiska
förtjänsterna, men jag garanterar för diktens
politiska riktighet.” Den andre, Stalin, sade
oväntat efter Majakovskijs död, då
beundrarna inte visste hur de skulle ställa sig till
självmordet: ”Majakovskij var och förblir vår
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
