Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTSÄGELSER
epoks mest begåvade poet. Det vore en
förbrytelse att åsidosätta hans minne.” Detta var
tillräckligt för att en moskvagata och ett
museum skulle uppkallas efter Majakovskij.
Han utnämndes till ”proletariatets störste
författare i våra dagar”, och hans skrifter
trycktes i milliontals exemplar.
Majakovskij lämnade efter sig ett brev. Jag
utelämnar endast några rent personliga rader.
”Till alla! Jag skall dö. Ingen bär skulden.
Inget gravöl! Den döde tyckte inte om sådant.
Mamma, systrar, vänner, kamrater, förlåt mig.
Det är ett dåligt medel (jag rekommenderar
det inte åt någon), men det finns ingen annan
utväg för mig ... Jag är kvitt med livet. Det
är meningslöst att forska i lidanden, olyckor,
gemensamma fel.”
Jag skall inte heller göra detta utan bara
nämna att en kärlekssorg var den närmaste
anledningen till Majakovskijs självmord.
Jag kände personligen de båda poeterna,
vilka blivit berömda både genom sina dikter
och sina skandalhistorier. Det kan tyckas
underligt om jag karakteriserar dem som
mycket enkla och goda, anspråkslösa, till och
med blyga människor, vilka ständigt spelade
clowner på livsarenan. Båda voro mycket
begåvade, helt uppriktiga i sina verk, och båda
barn av revolutionsepoken, uppvuxna utan allt
samband med den ryska och den europeiska
kulturen.
Andrej Sobols (1888—1926) litterära arv
är inte stort. Som skriftställare med gamla
litterära traditioner var det svårt för honom
att anpassa sig till nya förhållanden. Han var
en svekfri och följdriktig revolutionär och
plågades därför svårt av den inre sovjetryska
kontrarevolutionen, som förde med sig att
tryckfriheten stryptes och all tankeopposition
nedtystades. Liksom många andra var Sobol
övertygad om att den politiska terrorn i SSSR
var en tillfällig företeelse, som skulle följas av
en sann socialistisk regim och den fria littera-
VLADIMIR MAJAKOVSKIJ
turens uppblomstring. För denna förväntans
skull var det värt att foga sig och uppge
alltför otåliga drömmar. Sobol beträdde en
farlig bana. Den gav honom möjlighet att
publicera sina verk, men då han senare förstod att
den var felaktig, saknade han kraft att dra
sig tillbaka. Så uppstod en inre konflikt —
Sobol ville återvända till privatlivet, sökte
ersättning i kärleksupplevelser och sprit, slets
mellan revolt och ånger, strävade efter
upprättelse inför sig själv och gjorde slutligen ett
självmordsförsök. Han lyckades räddas till
livet men ådrog sig ett svårt magsår. För att
bota sin hälsa fick Sobol tillstånd att resa
utomlands och begav sig till Italien, där han
tidigare bott som emigrant. Han tillbragte
några månader i Sorrento och stod i nära
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
