Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTSÄGELSER
Ryssland — den ene som botgöring, den andre
som straff, den tredje som ett nytt budskap.
Det är både en plåga och en glädje, men vi
ha sagt ja av övertygelse och inte för att få
bröd för dagen.” — ”Det motbjudande som
sker kan inte förmå oss att vända Ryssland
ryggen, för bakom alla vederstyggligheter
vänta vi att få se det nya Ryssland.”
”Naturligtvis”, skrev han senare, ”är det
intellektuella livet i SSSR tragiskt och
splittrat. Men vet ni inte att det alltid varit svårt
att vara ärlig i Ryssland? Och har ni inte
hört talas om det släkte som kallas den ryska
intelligentsian, och vet ni inte att dessa
människor ännu i dag slitas mellan motsägelser
som de få umgälla hundrafalt?”
Fast Sobol försvarade de lojala
sovjetförfat-tarnas hållning, medgav han att många
rygg-radslösa personer trivdes utmärkt med de
rådande förhållandena och drogo materiella
fördelar av sin lojalitet. Jag vill inte citera de
brev där han nämner en del mycket kända
namn. Sobol förteg inte heller fiendskapen
som rådde i denna miljö av samhälleligt
förfall och andlig sedeslöshet, vilket än mer
försvårade författarnas tunga uppgift att vara
ärliga.
I ett av sina brev återgav Andrej Sobol
sitt samtal med Maksim Gorkij. Ett år senare,
efter Sobols död, besökte jag Gorkij i
Sor-rento och fick detta samtal bekräftat. Sobol
skrev:
”Den första kvällen sade jag till den store
Gorkij: ’Då jag, en sov jetförfattare, i SSSR
kallad medlöpare, och bland emigranterna i
bästa fall tallriksslickare och i sämsta fall
GPU-agent, råkar in i ett antisovjetsinnat
sällskap i Moskva, försvarar jag ända tills min
röst sviker partiets dummaste handlingar,
regeringen, de stora och de små egocentrikerna.
Jag är organiskt oförmögen att uppträda på
annat sätt. Dessa människors liknöjdhet och
råhet kväljer mig. De stöka undan sina givna
ANDREJ SOBOL
arbetstimmar i ämbetsverk, teatrar eller
kommissioner och spinna samtidigt reaktionens
nät, som de sedan med skadeglädje komma att
kasta ut över hela landet. Men om jag råkar
samman med kommunister eller deras
meningsfränder angriper jag med all kraft till
och med förnuftiga, sakliga försök från deras
sida. Kanske ni nu förstår hurudana vi,
moskvaförfattare, äro ... Jag har berättat för
er hur vi leva, jag har skildrat ting som
måste locka en att gripa efter närmaste rep.
Jag har utmålat de höjder och bråddjup över
vilka vårt liv går. Inte bara fotterna värka
av detta eviga upp och ner, det gör ont både
i själ och hjärta. Men ändå kan jag inte för
allt europeiskt välstånd ge bort en enda bit
av det nuvarande Ryssland, inte ens ett enda
bråddjup’.”
Jag tror det är svårt att mer påtagligt
3. — B. L. M. 1940. V.
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
