Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MICHAIL OSORGIN
teckna vidden av de motsägelser som varje
enskild sovjetförfattare fått att brottas med.
Maksim Gorkij var Sobols biktfar år 1926,
före sitt fredsslut med Kremlvännerna. Men
något senare snärjde Gorkij, som andligen var
mycket sundare än Sobol, själv in sig i dessa
motsägelser, fast sovjetmakten för honom
skapade en särskild atmosfär av relativ frihet.
Andrej Sobol, vilken liksom många andra
enträget ville förena frihet med slaveri,
förhoppningar med verklighet, var varken
tillräckligt blind eller tillräckligt stark.
I sina sista brev till mig tillstod Sobol att
han ångrade sin utlandsresa:
”Jag vet att det blir mycket svårt för mig
att åter leva i Ryssland, svårare än innan jag
kom hit. Jag borde inte ha rest bort. Redan
i Berlin förstod jag att jag fyllt min själ och
mitt dumma huvud med ännu fler
motsägelser och sorgliga slutsatser. Så far jag tillbaka,
och det blir outhärdligt. Jag tycker inte om
den usla medelvägen, jag varken kan eller vill
ljuga för mig själv, och jag är trött intill
döden.”
Det visade sig att Sobol hade rätt. Europas
luft, som varit livgivande en gång efter den
sibiriska fångenskapen, dödade alla illusioner.
Att nödgas avstå från dem var för Sobol att
dömas till döden. Och han uttalade själv denna
dom.
Jag har avsiktligt här förenat tre
diktar-namn. Därmed vill jag inte säga, att dessa
tre män dukat under för samma andliga
motsättningar, men deras oförmåga att fortsätta
kampen var en följd av de sovjetryska
författarnas levnads- och arbetsvillkor. Ha
förhållandena förändrats under det gångna
årtiondet? Jag vågar inte yttra mig om det.
Endast ett är påtagligt och obestridligt: under
dessa tio år har i Sovjetryssland inte en enda
värdefull, konstnärlig bok utkommit. Det är
skrämmande, och för en ryss mycket
smärtsamt.
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
