Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Carlberg: Jehuda och Charsum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA CARLBERG
JEHUDA OCH CHARSUM
Ett avsnitt ur den nyss utkomna romanen ”Heliga tre konungar”
1.
Detta händer en natt i månaden Nissan
samma år som vår Frälsare födes.
Det händer i Österlandet. Stora och klara
står stjärnorna på den mörka himlen, stilla
och orörliga vakar de över persikoträdens
skära blom, över fikonträdens konstrikt
slingrade grenar, över olivträdens jämna rader på
bergens sluttningar.
Ja, det är som om natten lagt hela Emek
Israel, hela den yppiga dalen mellan Naftali
berg och Gilboa krön, i mörkrets vagga och
som om den satt stjärnorna där uppe att vaka
över dalens sömn.
Så tänker åtminstone en ung man som ligger
insvept i sin tallit på gården i Bet Rimmons
största köpmanshus. När han nu ligger och
stirrar rakt upp i himlen, ser han ju tydligt,
att där högt över valnötsträdets svarta krona
står stjärnorna alldeles orörliga och stilla. Och
deras glans är denna natt klarare än han
någonsin förr har sett.
Att den unge mannen så tänker och ser är
ganska naturligt. Ty han är nämligen sådan,
att då han ser en morgonrodnad, börjar hans
läppar att röra sig — om någon stode intill
skulle han dock intet höra —, men ord och
meningar börjar forma sig i den unge mannens
tankar. På en bestämd rytm träder de nya
orden fram inom honom, och när han senare,
kanske flera dagar därefter, kommer åt ett
stycke av en skrivrulle, präntar han ned mor-’
gonrodnadens ord. Han skriver och målar sitt
folks åldriga, egendomliga bokstäver. Från
höger till vänster skriver han, och bokstäverna
hänger där som torkade krysantemumblad.’
Sedan läser han vad han skrivit, och kanske
nickar han glad då han mumlar:
— Sunnan på står himlen tom, nordan över
är den glanslös. Men i öster stiger gryningen.
Över bergen breder den sitt skimmer som ett
duvobröst, ja, såsom en turturduvas uppspända
bröst lyser gryningen, då den går att möta:
sin älskade, dagen ... ;
Och att han denna natt tror sig se en klarare i
glans än eljest i stjärnorna har också sin för->
klaring. !
Medan skymningen ännu lät Tabors krön stå
klart belyst så att dess högst belägna ekar •
sände ut floder av skimmer från sina blanka*
blad, medan skymningen växte i dalarna men*
ännu lät det avlägsna Hermons spets ligga ’
i ljus, så att den eviga snön där uppe lyste
röd och blå och violett, kom den karavan, som/
den unge skalden sällat sig till, in i staden’
Bet Rimmon. Kamelerna gick blundande och
halvsovande genom köpmanshusets portvalv,.
deras klockor pinglade och sjöng, men kamel-!
drivarna hade slutat att sjunga sina vemodigå
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
