Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Carlberg: Jehuda och Charsum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA CARLBERG
gjorde din vän, hemliga tankar på att om din
vän finge veta hur modigt du försvarat honom,
så skulle han känna sig tacksam mot dig? Om
ditt hjärta inte var fullt rent från dessa
hemliga tankar, om du bara misstänkte att de
måhända kunde finnas hos dig, skulle du då
stå upp till din väns försvar?
Charsum rådsherre ser allvarligt på
sångaren och svarar:
— Jag skulle rädas en sådan handling
liksom jag rädes att stjäla eller att fara med
lögn ...
Sedan står de tigande och ser på varandra,
tills rådsherrens ansikte lyses upp av ett leende
och han säger:
— Desslikes — var det så att jag hade en
vän, som var frestad att försvara mig under
hemligt smusslande med tanken på att jag
skulle bli honom tacksam, så ville jag hjärtligt
lyckönska honom, om han övervunnit
frestelsen. Och jag skulle säga: ”Nu har du givit mig
ett nytt bevis på din vänskaps ädla halt.”
Jehuda sångare sänker huvudet, även han
måste le, ty han förstår att vännen
genomskådat honom. Innan de når fram till
raststället, säger han:
— Vänner får aldrig vara medvetna om
vare sig givande eller tagande.
Och Charsum svarar:
— Den som hyser tacksamhet besudlar
vänskapen lika mycket som den som kräver
tacksamhet för något han gjort.
2.
Detta händer några månader senare.
Jehuda sångare vandrar omkring i landet.
Stundom blir han mottagen i de rikas hus,
kostliga rätter dukas fram där han ligger till
bords med sina värdar, mjuka bäddar väntar
på honom då han söker nattens vila. De rika
ger honom av sitt överflöd, ty de älskar att
höra hans sånger.
Stundom sover han under bar himmel,
stundom sitter han bland hedningar och
Lagöverträdare i Caesareas hamn. Han delar sitt
bröd och umgås med underliga människor
som rycker till i skräck bara de hör ordet
rättstjänare...
Nu sitter han i ett hus i sin fädernestad,
Migdal Nunaja, och skriver ett brev. Först på
rullen står en sång om skuggorna i Gilboas
skogar, om berget som spänner sin båge som
vilja. Nu skriver han:
”Min vän Charsum, du har hört hur män
av folket ger varandra sina förtroenden. Alla
sitt livs besvikelser skildrar de, all sin nöd,
alla sina motgångar och olyckor. Men oftast
slutar de sina klagande berättelser med att
citera ett ordspråk eller några rader ur de
Heliga Skrifterna. Därmed tröstar de sig
själva, ty de finner ut ur sitt liv en
allmängiltig levnadsvisdom.
Så behöver det icke vara för dem som är
mäktiga en verklig vänskap. De talar
överhuvud icke om sina vardagliga bekymmer. De
förstår att vänskapens timmar är så korta, att
de ständigt måste vara inriktade på det
väsentliga. Ja, de uppfattar icke ens detta ’måste’.
Vännens närhet betyder, att det lyckosamma
och det olyckliga avslöjar sin innersta mening.
De kan direkt och utan omsvep skänka
varandra av sina livserfarenheter ...”
Detta skriver han bland annat i sitt brev,
och han måste skynda sig, ty snart skall
fogden, som åtagit sig att lämna hans brev till
rådsherren Charsum ben Gambia, begiva sig
av på resan ned till Jeruschalaim.
Annars har nog Jehuda sångare en hel del
att skriva om. Icke blott sånger om Schauls
död och utläggningar om de utvaldas vänskap.
Han skulle till exempel kunna skriva om att
han i dag åter mött Chusa, den sköna flickan
som stundom arbetar i hans faders fisksalterier.
Nere vid stranden av Genussarsjön hade han
sett henne. Hon satt på en sten och plaskade
med fotterna i vattnet. Åsynen av henne hade
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
